Scener ur ett mamma-liv 2.0:

Vi är på väg i säng. Klockan är tio och vi är trötta. Så plötsligt hör vi hur det går i garagedörren och att det är en moppe-träff utanför huset. Sedan dräller det in ungdomar.De stänger in sig i biorummet i källaren och spridda öhhöhh och fnitter letar sig uppåt i huset. Men så kommer sonen upp. Problem med chromescasten. IT-teknikern får rycka ut. Efter många om och men så inser vi att det inte går att rädda tekniken - den får bytas ut mot den på övervåningen. Mitt i debaclet med IT-supporten kommer yngsta dottern och meddelar att hon tappat en plopp till sina nya hål i öronen ner i silen i handfatet. Ett litet tumult uppstår då jag med ganska mycket anklagan i rösten ifrågasätter varför hon i hela friden tagit ur örhänget som ska sitta i i minst 6 veckor. Det uppstår ett känslomässigt utbyte av tankar och idéer om hur det kan vara möjligt. Sedan infinner sig läget - skadereglering - och IT-supporten aka piercingmannen aka rörmokaren får rycka ut. Så vid halv elva plockas avloppet nere i handfatet isär. Det är äckligt, på riktigt, men efter 20 minuters letande hittar vi ploppen till örhänget. Vid elva har vi lyckats trycka igenom örhänget genom det nytagna hålet och ploppen trycks på plats. (Blir det inte infekterat så blir inget det ever again.) Det tar ca 20 minuter att få rent och ihop avloppet igen och vi kan komma i säng vid halv tolv. Det var den onsdagskvällen det.