När jag vaknar så är hela världen vit igen. Inte bra. Inte bra alls. För det innebär skottning för en liten husägare. Skottning är det sista en nyssfebrig, gift (men stunddtals ensamstående), 3 barnsmamma orkar med. Nu är det liksom dags att Mannen kommer hem från Polen. 4 dagar i en febrig hostig sörja. Och så snö på det. Jag är helt ur balans när jag flippar ur över snö. För att göra det hela ännu värre så blöder Slaravn näsblod, inatt och nu igen. Rejält. Näsblodet var det som fick hennes bägare att rinna över, så nu är vi två hysteriska kvinnor här hemma. Stackars, stackars Lilleman. Han har redan fått en rejäl åthutning för att han lånat snöskoveln och lämnat kvar den på baksidan. För att komma åt den är det pulsning i snö som gäller. Och det fick bägare nummer två att rinna över. Var skall det här sluta? Borde jag gå och lägga mig igen? Nä, just det. Sängen är nedblodad av Slaravns näsblod. Bästa att svälja alvedon och den där äckliga hostmedicinen och köra. Vi ses på andra sidan ett psykbryt.
4 kommentarer:
Oj vad det är MYCKET för dig. Kan inte säga så mycket mer. Det låter i alla fall inte som att det kan bli mycket värre...
Jag vill även tipsa om näsblodsvadd som stoppar blödningen.
Stackars er. Fan vad jobbigt på riktigt. Ösnkar att jag var där redan och kunde styra upp allt. Lillisen får hålla ställningarna tills vi kommer.
Åhh, det låter för jävligt, jag tar tillbaks allt prat om att det låter lite mysigt.
Herregud, det där snötäcket kan ju få de flesta ur balans...
Jag vet du inte vill höra det men jag säger det ändå:
Här i Kungshamn blev det ingen snö!
Önskar er alla en trevlig helg!
Kram
Skicka en kommentar