Klockan 9 ringer dom från dagis och undrar om inte Lilleman vill följa med till Balthazar, ett ställe för teknik och lek i stan. Jo, det vill han nog. "Har du glömt?" frågar pedagogen snällt.
Glömt? Jag har inte en aning! En utflyckt till Balthazar är inget varken en mamma eller 5 årig son glömmer. Det dåliga samvetet griper tag i mig. Jag har inte läst på dagis anslagstavla på över 2 veckor, minst! På jobbet kan jag bli tokig över oengagerade föräldrar som aldrig läser veckobrev, har med matsäck eller kommer i tid med sina barn till skolan. Jag är visst en sån jag också.
Nu återstår bara en sak innan jag kastar in handduken och erkänner mina brister: Jag kan ju leta brister hos Mannen! Det kanske är han som mottagit information, som sedan stannat där.
Hoppet är det sista som överger en!
2 kommentarer:
Hej!
Tittade in till dig efter att ha läst dina kommentarer inne hos Annicas dagar.
Det är roligt at tläsa om andra trebarnsmammor, tycker jag. Dessutom är även jag pedagog. =)
Kram,
AnnaSv
Välkommen! Roligt med nya läsare!
Skicka en kommentar