Äsping

Jag är ledig måndagar. Jag brukar älska mina lediga dagar.
Idag funderade jag på om det inte hade varit bättre om jag var på jobbet. Lillisen har sovit bra 3-4 nätter, riktigt bra och vi har njutit av friden. Men inatt var vi tillbaka till att Lillisen sitter och leker i sängen klockan 03.00. Detta medför att hon (& jag) har varit griniga hela dagen.

Hon börjar bli frustrerad över sina motoriska tillkortakommanden. Hon är 16 ½ månader och kan inte ens stå på sina ben. Nu börjar folk höja lite på ögonbrynen. Svärmor var gullig och meddelade att svågern inte gick förrän han var 18 månader, så då har hon fram till påsk på sig...

Hon har ett dj***a humör, Lillisen. Gapar och härjar och lever runt. Gör sin mamma frustrerad med att tramsa vid matbordet (kasta macka, flaska, gurka på golvet om och om igen) när hon slutat med det sitter hon och spottar ut all mat hon har i munnen (tar ett bett, spottar ut, dricker och spottar ut). Det är inte så att jag matar och hon spottar ut. Hon matar sig själv. I vagnen sitter hon och drar av sig mössan och kastar den på marken, om och om igen.
På Coop sitter hon i kundvagnen och lägger av primalskrik bara för att...
Jag är inte van vid sånt här. Slarvan och Lilleman var ganska lugna och rara små i alla fall innan 3 årstrotset. Den här, 3:dje versionen är ettrigare och gapigare. Den här mamman är tröttare!

Tillägg: När vi "jajade" Slarvan vid 1½ år så grät hon. Lilleman skrattade och vände andra kinden till. Lillisen tittar oss stint i ögonen och gör likadant en gång till, och en till och en till.