Saker man glömmer från småbarnsåren

"Varför?"
"Varför då?"
"Varför sa han så?"
"Varför gjorde hon så?"

Ett varför - där "därför" eller "jag vet inte" inte duger som ett svar.
"Vad gör Jim?"
- Jag vet inte. Fråga Jim.
Hehe.

Den enda gången "jag vet inte" duger som svar är när du ger upp och svarar med en motfråga: -Varför undrar du det?
"Jag vet inte."

På Rosie McGees...

...en ovanlig torsdag i juni. Danmark möter Australien i VM och vi ska titta på matchen tillsammans med ett gäng glada danskar. De är högljudda. Men mest glada - och törstiga förstås.

En dag på Bakken

Tivoli i all ära, men Dyrehavsbakken är mysigare, mindre och billigare.

Drakflygning i Gilleleje

Och så kommer jag hem...

...från jobbet och möts av det här:

Bye bye vackra lockar...

Min son och hans hår

Korkskruvarna.

Färgen.

Kvaliteten.

Omfånget.

Som ett fluffigt, rött moln.

Pojken behöver inte kudde när han sover. Han sover mjukt ändå.

Det är länge sedan det klipptes. Kanske var det på Gran Canaria i februari 2017. Ett resultat av en vadslagning. Nu är han ensam kvar och har sådeles vunnit vadet. Så nu vacklar han. Nu funderar han på att raka av det.

Storasyster och jag kör en svår övertalningsaktion på att han ska behålla det.

Han har sparat så länge. Och han är så fin.

Men det är mycket under moppehjälmen.

Och kanske behöver det toppas.

Om man vill skänka hår till perukmakare, hur gör man då?

Mental härdsmälta

På lördag åker vi till Danmark. Vi jobbar fram till fredag och Mannen är på jobbresa. Skolavslutningar, sjukhusbesök, matcher, träningar. Ja, precis som vanligt. Fullt ös - medvetslös.

Så jag packar när jag har tid. Det är så man gör när man inte har tid. De här tre kassarna har stått packade i två veckor kanske. Lakan, handdukar, kaffe och diskborstar.

I söndags skulle jag fortsätta packa. Mellan alla tvättmaskiner som rullade.

Jag letade efter den lila Stadiumväskan i gott och väl 20 minuter. Vände upp och ner på förrådet under trappen. Men ingenstans. (Däremot hittade jag utflyktsfilten, som vi letat efter i en månad.) Igår, vid middagen, 20.30 - vi lyckas inte få till det när normala människor äter middag, hittade jag väskan...

In mellan stolsbenen. Lite lila. Och då blir jag ju lite rädd för mig själv. Men också glad för få var ju det problemet löst...