Stör mig

Svenska turister är bortskämda och borde...

Tänka lite innan de öppnar munnen och lassar in mat.

Fritidshusträsket

Nu Hemnet-knarkar jag igen sedan en tid tillbaka. Ojojoj.
Vi letar ett projekt. Ett torp med uthus och stor trädgård. Men renoveringsbehov för att tillfredsställa min mans semester-adhd. Vi har varit på otaliga visningar och har otaliga visningar inbokade. Oavsett vad objektet ligger ute för går priset upp med ca 500 000 kr. Det är galet. Men jag ger mig inte. Det värsta med att det drar ut på tiden är att sommaren kanske hinner gå innan jag hittar vårt drömställe.

Känslan på jobbet när hjärnan fortfarande har semester

Lite kvällsjobb

39 paket Newbody som ska bockas av och packas. Lite mys att fördriva tiden med en måndagskväll.

Vad andra säger

Först känns det omöjligt att ta sig igenom all smutstvätt.

Sakta, men säkert tar man sig fram.

Men, hur jag än gör blir det kö och läggs på hög. Stora högar.

Idag ska jag sakta ta mig ner i ikea-kassen med stryktvätt. 

Andra frågar till mig, "Men vad är det du stryker? Jag stryker aldrig."

Jag stryker, uppenbarligen, heller aldrig.

Men när jag stryker är det sånt som är skrynkligt. Dah.

Skjortor, blusar, chinos, typ så.

Min man har ett möte-skjorta-kund-kavaj-jobb. Och det blir endel skjortor som ska strykas i och med det. Andra säger mig, "Men din man får väl för fan stryka sina egna skjortor."

Och jo, min man stryker sina egna skjortor och även mina blusar. 

Min man hänger och viker tvätt. 

Så idag tittar jag på VM i skidor och stryker. Och tänk, när jag kommit in i ett flow med två-pricks blusar så går det av sig själv. Det är ju inte direkt ett stort tankearbete som behövs bara lite - just do it.

Från lycklig och energirik till WTF

Städar huset. Plockar och fejar. Tvättar och hänger ut tvätt i solen. Duschar blommor. Har energi. Har flow. Tycker det är helt okej att dammsuga och damma trots att det är undrbart väder ute. Men så händer det. Första knäcken kom när jag inte fick isär vattenlåset på handfatet uppe. Kajsa Kavat blir sur på sånt. Men, fine... bara att be den 1000 gånger händiga mannen att ta hand om det.

Lite irriterad en stund men kommer över självförtrondeknäcken, kan själv.

Det är en timme senare när jag ska hämta en ny tandborste som hormonkärringen går från energisk till topp tunnor på mindre än en halv sekund. Någon. Inte jag. Har tagit sista tandborsten utan att skriva upp på listan. Och låtit paketet vara kvar.

Jag begär inte att de ska köpa nya för egna pengar. Det enda, och det är lite, är att man slänger den tomma förpackningen och skriver upp tandborstar på köpe-listan på frysen.

För en 2 åring är det svårt. För en 5 åring också. Men en 18-, 15-, och en 12-åring är det inte rocket science.

Det är hyfs. Det är logik. Det är fan galet att jag blir så djävla arg, ledsen och irrterad över det här. Men jag blir så sänkt.

Ibland vill jag emigrera.

Till en etta i Gamla stan. Fullt med tandborstar och avtorkade bord. Inte suddgummisudd på matsalsbordet. Inte snubbla över skor i hallen.

Ibland tänker jag så. 

Och lusten att städa? Den försvann.

"Allt vad du vill att människor ska göra för er. Det ska ni också göra för dem."

Fuck that shit right back.

Den här veckan...

...den tar ju aldrig slut.
Men nu är det äntligen torsdag och vi går in på arbetsveckans slutspurt.
Fast det har ändå funnits ljusglimtar som är det som senare blir minnen.
"Kommer du ihåg när du överraskade mig på Åhléns och bjöd mig på en fika? Bara så där."

Jag prövade ett nytt recept på kyckling, som jag 5 minuter innan jag började med middagen hittade på Facebook. Så gör jag aldrig. Jag kör på gammalt beprövat, 999 gånger av 1000.

Äldsta åkte tidigt i morse iväg på en väldigt spännande resa till Italien. Hennes dagar i Rom är jag avundsjuk på. Så mycket spännande som hon får uppleva. Utmaningen var att packningen bara fick väga 8 kg, för en vecka på resande fot. Hej hopp, men det gick!

Att vara sjukskriven

Jo, jag har skrivit en to do-lista och Mannen har redan konstaterat att jag kommer klättra på väggarna innan den här sjukskrivningen är över. Och han har rätt.
Eftersom jag inte får lyfta och bära så är det fokus på rensning på min lista; rensa i pärmar och papper, i datorn, bland foton. Det är ju dödligt trist.
Jag har redan läst ut en bok och sett två filmer och då har jag varit hemma två dagar.
Ja, ja. Det ordnar sig.

Vänster eller höger...

...extremister? Spelar för mig ingen roll. Same shit, diffrent agenda.

Det som glädjer är att den stora allmänheten inte var tyst och höll sig hemma.

Det är den stora tysta allmänheten som behöver få lite munläder och inte tiga still.

Blåmärken

Igår skulle jag klippa gräset. I slänten upp till baksidan halkar jag och ramlar. Jag får gräsklipparen över mig. Tack vare dödmansgreppet stannar maskinen och jag får den över mig. Två goa blåmärken på armarna har jag nu. Men det gör inget. Jag har fingrarna i behåll.

Lässemester

Bok tre av fyra: Berlinerpopplarna. Djälvligt liten text. Det kollade jag inte innan vi åkte. 

Men det får gå. 

Inköpt på Gengåvan för 10 kr, lämnas tillbaka i loppisboden på tippen.

Allt går runt. Med eller utan liten text.

Första boken läste jag ut andra dagen. Den var påbörjad hemma och bara slutet kvar.

Av någon anledning har jag med mig sjätte boken i serien från Sandhamn. Hur tänkte jag där? Det är ju inte så att jag läst någon av de första fem.

Som tur är har de boklånehylla här på hotellet.

Det är bara gnäll och gnäll och gnäll

Vädret. Allvarligt?
Axeln. Allvarligt? Började i onsdags och blir värre och värre.
Helgen. Allvarligt? Fotbollscup, lördag. Samling 06.45. Matcher 8, 14 och 18. Det är inte lätt att slå ihjäl så mycket tid i Tidaholm. Slutar med att vi åker fram och tillbaka som en jojo hela helgen.
Slutspel på söndag... Kan man hoppas att de åker ur i första matchen?

Hälsning från sjukbädden

Två dagar kvar på jobbet.

Idag skulle jag bjuda alla elever på våfflor, som de i och för sig själva skulle tillaga, men ändå.

Jag har givetvis saker som jag vill slutföra, inte ligga här och tycka synd om mig själv.

Men om jag gör det idag, kan jag kanske orka att gå imorgon.

Det är planen. Nu tillbaka till sängen.

P.S Jag är generellt väldigt jobbig som sjuk och gnällig. O, vilken härlig dag.

Tystnad

Det händer massor hela tiden, men ändå händer ingenting.

Nu har jag fått ont i foten och kan inte träna som jag vill. Skitirriterande.

Och det gör ont.

Det var nyss helg och nu längtar jag till den stundande långhelgen...

Snart blir det långledigt i form av arbetslöshet. Ja, jösses, sån skit.

Höstlov.

Har jobbat idag, ledig imorgon. Jobbar halvdag onsdag. Ledig torsdag, fredag.
Nu har jag ont i halsen.
Det svider i ögonen.
Ont i kroppen.

Hut går hem...

Och jag som älskar måndagar numer...

...nackspärr.

...huvudvärk, som inte kommer från baksmälla, den kanske kommer från nacken.

...ont i ryggslutet, efter att ha legat dumt pga nacken.

...son med magont, stannar hemma, men jag går till jobbet, känns sådär.

...mamma och pappa drar till Spanien. Det låter inte otrevligt. Jag stannar i Sverige.

Kaffet värmer i allafall. Och två alvedon kanske råder bot på skallebangen.

Det var länge sedan jag hade en dålig måndag.

Keep calm and bit ihop.

iPad axel?

Sedan ett par dagar har jag väldigt ont i en axel. Så ont att jag faktiskt tagit Alvedon, fast jag inte gillar piller. Så inser jag att hänga tvätt går bra. Schampoonera hår går bra. Lyfta tunga saker går bra. Men det gör väldigt ont när jag skall resa mig ur soffhörnet/sängen och när jag håller iPaden.

Mus-armbåge.
Sms-tumme.
iPad-axel.

Stackars stackars.

Logistik

Tvåan går hem själv från fritids. Får inte glömma gympakassen sedan i måndags. Byter om blir hämtad av klasskompis och körd till handbollen. Måste snabba sig efter träningen. Måste vara hemma innan 18.30.

Ettan har konsert med musikskolan. Måste vara på plats 18.30. Konserten börjar 19.00. Svårt med parkering. Willys parkeringshus? Vet ej när den slutar.

Trean blir upphämtad av en klasskompis mamma på fritids. Hänger med hem och leker en stund. Får gå hem själv från kompisen när de skall på träning till storasyster som väntar hemma, ca 17.45.

Jag slutar egentligen 17.00. Har utvecklingssamtal 17.00-17.30 (i bästa fall). Skynda att plocka ihop så att jag kan vara hemma till 18.00.

Kvällsmat får bli hämtmat.
Det kanske är fel på mig, men jag går och laddar för sånna här eftermiddagar/kvällar.
Det är så mycket som kan gå fel. En glömd nyckel, en bortglömd tid. Att Trean glömmer att hon inte längre får hänga med på kompisens träning, som det var bestämt från början.
Att vi kommer försent till konserten eftersom Tvåan blivit sen från träningen.

Det är inte jättekonstigt att jag känner mig sliten och att påsklovet kommer som en skänk från ovan. Då skall jag planera lektioner och sånt som jag inte hinner på veckorna pga all vardagslogistik.

Ser era veckor också ut så här?
Oroar ni er också för att allt ska gå i lås?
Är det bara jag som känner att världens väl och ve hänger som ett ok över mina axlar?

Status måndag

Tur att Mannen inte befinner sig annanstädes. För han klagar på att jag klagar över ställen jag har ont på. Jag anser mig ha rätt att klaga. Så jag fortsätter - att klaga fast han klagar på att jag klagar.

1. Halsen
2. Bihålor - receptfria Sinova hjälper.
3. Vänster överarm. Det känns som en nerv kommit i kläm eller så är det överansträngning. Vänster överarm är den som alltid bär laptopen på jobbet. Alltså musarm släng dig i väggen.

På lördag åker jag och Ettan till min gamla farmor i Eskilstuna. Det passar inte att vara förkyld då.
Så nu hårdkör jag med alla receptfria grejer vi har hemma.