Juli

När solen fortfarande sken!
Utedisk på Dillö.

Om det inte renoveras på ett ställe åker jag till ett annat och målar lite.

Eller så beundrar jag andras målningar i Dublin.

Selfie på Guiness Stoehouse

Fängslande på EPIC

Bukett av chips tillbehör.

Temple Bar

Sedan tog vi hand om vår lilla sjukling.

Jag bar sten, efter sten, efter sten.

Och käkade en massa pizza i Älvsjö.

 

Filmer under sjukfrånvaro:

 

Move!

Ligger i soffan och kurerar en förkylning. Borde gjort det förra veckan men tog mig inte tiden och då kommer det surt tillbaka.

På min TV

Under min tid i soffan med feber har jag tittat på filmer men sov mig igenom det mesta. Sedan har jag tittat på nya Doktorn kan komma. Som jag slaviskt tittade på den när jag växte upp. Konstigt egentligen att jag inte arbetar inom sjukvården, med tanke på alla de sjukvårdserier som jag konsumerat under min uppväxt.
Serien Moonshine har jag plöjt igenom. 

Insikter

Jag har varit sjuk några dagar. Feber, hals ont och snuva. Klassisk förkylning med negativa snabbtest.
När jag ligger i min soffa och slö tittar på Doktorn kan komma hör jag hur de värnpliktiga i stan övar och skottsalvorna ljuder i fjärran. Pa-pa-pa-pa-pa. Rat-ta-ta-ta-ta. För oss är det inte ett ovanligt ljud eller en ovanlig syn att de övar i och runt stan på olika sätt. Jag har aldrig egentligen tänkt på ljudet, bara noterat att det övas. 
Men igår reagerade jag på ett annat sätt. Jag blev inte rädd, men jag blev förtvivlad för alla de människor som upplever ljudkulissen av skott och strider i sin absoluta närhet. Där ljuden inte betyder övning hos ungdomar som gör värnplikt, utan från verkliga strider där människor flyr för sina liv och dör. Jag har svårt att se ett slut på det här som är värdigt en demokratisk och fri värld.

Smittspårning

Jag ingår i smittspårning och jobbar hemifrån i veckan. Eleverna skickades hem eftersom alla lärarna beordrats hem. Glad över att planeringen stämde bra överens med digital undervisning.
En person som är hypokondriker gör inte smittspårning så bra, detta till trots så insåg även jag att om jag har covid nu så är jag väldigt frisk. På den nivån.
Men så igår drabbades jag av trötthet och blev lite täppt i vänster näsborre och Mannen hävdar att jag ger pre-covid ett ansikte! 
Men idag på morgonen kom provresultatet och jag är som vanligt negativ och pre-coviden blev inbillning som vanligt.

Hälsning från soffan

Det slog mig igår att mitt liv och mina rutiner knappast förändrat trots att vi har en pandemi i världen.
Mitt liv förändrades redan i augusti förra året i och med att min systers sjukdom gick in i en annan fas. Allt socialt liv lades åt sidan, jag började på ett nytt jobb, reste upp till Stockholm varannan-var tredje helg, gick på barnens handbollsmatcher, men utöver det så har jag legat i soffan och tittat på serier eller läst böcker.
Och det gör jag nu också.
Går upp.
Åker till jobbet.
Jobbar.
Åker hem.
Handlar om det behövs.
Lagar mat.
Ligger i soffan.
Går och lägger mig.

Jag vet, utöver handbollen, att jag träffat vänner ett tio-tal gånger sedan augusti. Jag har träffat familjen desto mer, givetvis, och umgåtts med mamma och pappa, mina syskon, som jag har delat det nya livet tillsammans med.
Jag är inte deprimerad, men jag är trött.
Och jag orkar inte riktigt bry mig. Om andras hysteri eller oro.
Något av det värsta har redan drabbat mig och min familj.

Jag blev förvånad själv

Igår var vi på shoppingcentret för att köpa födelsedagspresent till den äldsta systerdottern. På Cervera möter jag tre kineser. Jag blev väldigt överraskad, förvånad över min omedelbara reaktion - gå omväg, och andas genom halsduken. Mannen, som sett mig på håll, sa att jag stannat till i steget.
Jag är väldigt oorolig för det nya viruset. Får jag det så får jag det. Trodde jag. Uppenbarligen inte riktigt så obrydd som jag trodde.

Utsikt från ett tågfönster

Växelverkan?

Efter 4 dagar i sjuksängen så börjar jag känna att det finns gott hopp om att vara feberfri imorgon. Yeay!
Men nu ligger yngsta dottern. Smittad av Mannen eller mig, det spelar ju inte så stor roll, sjuk är hon oavsett och sjukstugan består.

Det gluten-fria livet

Äldsta dottern har fått celiakidiagnos. Hon sökte för hosta och kom ut med järnbrist och en gluten allergi. Så kan det gå. Nu har hon ätit järntabletter i flera månader och börjar komma ikapp i sina depåer och för några veckor sedan kom det definitiva beskedet.
Mycket att sätta sig in i. Mycket rensa ur, städa, köpa nytt. Mycket googlande. Vi testar nya varor och produkter varje vecka. Hoppas att dottern ska hitta några favoriter.
Vi gjorde lasagne för att frysa in och upptäcker att både soya och buljong innehåller gluten. Bara att kasta sig iväg och hitta fria alternativ. Det finns bra ersättningsprodukter och den lite kräsna dotter provar nytt varje dag. Utan knot.
Idag gör jag "Porterstek", utan porter, istället använder vi glutenfri ale och reder såsen med maizena.
Hämtmaten i veckan hämtades från Spice 'n rice som har tydlig innehållsdeklaration och som hade full koll. Det är skönt att hon är stor och förstår och kan ta eget ansvar. Jag behöver inte oroa mig. Hon blir heller inte jättesjuk eller får jätte ont i magen om det skulle bli fel.
Tänk va skönt att vi bor i ett land med resurser och hjälp att få. Lätt att köpa mat och pengar att bekosta det höga priset som glutenfri mat har.

På plats

Visst är det typiskt att det rullar igång en magsjuka på jobbet samma dag som vi åker på semester. Det sätter min hypokondri i full blom. När det sedan stormar på havet mellan Trelleborg och Rostock då är det svårt att inte måla fan på väggen och oroa sig för kollektiv sjösjuka.
Men nu är vi nere. Utan vantar men med gott humör!

Läslov? Jajjamän!

V. 44 - lov för barnen. Skönt och välbehövligt.
V. 44 - min andra sjukskrivningsvecka. Skönt och välbehövligt.
Kombinationen? Inte lika skön. Jag förlorar en lugn ensam hemma-vecka. Äldsta dottern känner likadant. Så jag ska jobba hårt på att hålla mig undan. Ner med näsan i en bok. Ta långsamma promenader. Inte stå vid spisen och curla. Inte.
Sedan har jag så svårt att sitta på händerna i soffan. Jag har dammkornsradar och kladdallergi. Ser inte vad som är fint utan det som behöver tas om hand. Men jag jobbar med det.
Min blindtarmsinlammation är livets sätt att tala om för mig att - dags att slå av. Dags att dra i nödbromsen. Så det blir väl och jag djupandas.

En reklamation...

Lite nya mediciner och undersökningar och det kanske kan bli fart på tanten.

Filmtips: Hidden figuers, Boktjuven och The blind side.

Att vara sjukskriven

Jo, jag har skrivit en to do-lista och Mannen har redan konstaterat att jag kommer klättra på väggarna innan den här sjukskrivningen är över. Och han har rätt.
Eftersom jag inte får lyfta och bära så är det fokus på rensning på min lista; rensa i pärmar och papper, i datorn, bland foton. Det är ju dödligt trist.
Jag har redan läst ut en bok och sett två filmer och då har jag varit hemma två dagar.
Ja, ja. Det ordnar sig.

Hälsningar från sjuksängen

 I snygg mjuk landstingsoutfit.

Glad efter att ha lagt en första efterop-drill.

Det är inte mycket som behövs för att hitta orsaker till glädje här.

Frisyren är hubiskrubb och operationshattsinpirerad.

Bara att skratta åt eländet!

Nu är jag minus blindtarmen, som enligt säker källa var kort och tjock, som sin husmor.

Rapport från en jourcentral

Det är fullt med folk här. Mycket host och barn som gråter.
Mitt emot sitter ett äldre par som pratar med en bekant. Bekanten har ramlat och hela sjukdoms- och familjehistorien gås igenom.
Så blir det bekantens tur och hon går iväg. Då drar frun i det äldre paret och berätrar hela historien för sin man. Igen. Eftersom som han hör dåligt så tar hon allt två gånger.
Sedan kommer kvinnan tillbaka och ofantligt nog tar vi allt igen.
Det är en surrialistisk upplevelse jag får bevittna.

För er som undrar så luktar det fortfarande malt hemma. Mycket.

Tillbaka

Efter två dagars sjukskrivning pga axeln och en dag på mitt gymnasielärarjobb ska jag idag till mina raringar på förskolan. Jag längtar och tycker det ska bli så kul att vara tillbaka.
Fan. Jag har låtit förskolläraryrket krypa mig under skinnet.

Att må lite pyton

Sju barn hade insjuknat natten till idag med maginfluensa.
Ett av våra barn hade diarré och kräkning på förmiddagen.
Inte konstigt att jag pyton. Jag är ju inbillningssjuk redan innan.
Stor sanering av alla ytor, tvätt av textilier och disk av leksaker.
Hoppas helgen gör sitt och att alla respekterar 48-timmarsregeln.

Det som kommer, det går

Tandvärken är borta.

Nu har jag ont i en av lederna i högra handen.

Jag har en allvarlig släng av hypokondri, för det här är typ reumatism eller fibromyalgi.

Nu tar vi lördag kväll.