Sånt som händer

Jag har tandvärk. Det är snart 1½ vecka gammalt. Det är fantastiskt tröttsamt och jag tänker att det kanske är dags att typ ringa tandläkaren.

Jag har inte fått besked om jag får de 2500 kr som jag ansökt om bidrag i friskvård. Jag kommer inte ens in på hemsidan och de känner inte till mig jobbmail. Jag ringde deras support förra veckan. Inte ett ljud.

Jag jobbar som satan. Och där är det tre steg fram, ett steg tillbaka hela tiden.

När vi inte tittar på fotbolls VM (eller skidor) är det serien London Kills som rullar.

Tandvärk

Nu börjar jag tröttna rejält på min tandvärk.

Jag sover dåligt och går på värktabletter.

Idag hade jag tänkt ringa tandläkaren, men efter en googling så har jag bestämt mig att vänta. 

Jag är inte svullen. Jag är inte röd. Jag har inte feber. Jag har bara ont. Och är sur.

Fast jag har en tvättmaskin som tar upp till 8 kg tvätt. Det gör mig lycklig.

Måndag och tandvärk

Ja, så var det inget mer.

Ibland skäms jag

Mina i-landsproblem. Dom hopar sig ibland och allt känns lite jobbigt.
Men det är bara i-landsproblem.
Sånt som kommer och går och är ofta helt självförvållade problem.
Som att jag inte lyckas ta mig vidare vare sig på Candy Crusch eller Jewel Mania. Jag har stått på samma nivå i flera dagar.
Eller som min visdomstand. Kanske inte självförvållat, men ändå, inget riktigt problem. Fast jag gnäller lite över det och oroar mig för när/om den ska tas ut.
Eller som att det är torsdag och simning för mig och Trean. För vilken gång i ordningen jag går dit med orakade vinterben vet jag inte.
Sånt tänker jag på.

Tänk den dagen mina i-landsproblem är borta.
Då kommer jag hinna/orka/kunna uträtta stordåd.
Tills dess går jag och små bitchar över ganska oviktiga saker.

Jag är alltså inte äldre än 25!

"De tänder som sitter längst bak i varje käke kallas i många länder för visdomständer. Det beror på att de vanligtvis bryter fram när man är mellan 18 och 25 år, en ålder då man enligt gammal uppfattning tillägnat sig en viss visdom." (1177)

Den är på frammarsch, den lilla rackaren i min vänstra nederkäke.
För min del hade jag lätt kunna stanna i ovisheten.