Note to self

Tvättmaskinen gick sönder under julen.

E43. Motorfel.

Orka. Vi köper en ny, men hur gammal är egentligen maskinen? Kan en lagning rymmas inom 5 årsgarantin?

Letar kvitton. Letar inlägg på Huset i Öster. Men det är under #tvätt på vardagsbetraktelser som den "nya" bästisen uppenbarar sig i ett inlägg från 2014.

Så efter ca 3000 tvättar får Borsch gå i pension och Siemen får flytta in.

Längtar efter jullov!

Det snurrar på nu.
Det är mycket på jobbet. Jag känner mig hopplöst efter med rättningar, bedömningar och planeringar.
Men städ, tvätt och hem. 
Idag stannade jag hemma istället för att följa med till fritidshuset och riva.
Jag behöver sitta i soffan och planera nästa vecka samtidigt som vinterstudion rullar. 
Stryka lite stryktvätt.
Göra ett långkok och sippa på ett glas rött.
Men vi har adventspyntat. Jag jagade ut mig själv och hängde upp slingorna på utsidan.
Nu ska bara adventslådorna ner till förrådet igen. Det känns som en stor sak att ta tag i.
Och räkningarna ska betalas igen.
Om tre veckor kommer äldsta hem från sitt halvår i USA. Det ska bli mysigt!
Vi ska bara ta oss dit först.

Veckan som gick!

På måndagen klarade båda mina tjejer varsitt körkort. 

På tisdagen var jag på coachträff med min PT. Viktminskning och träning rullar på.

Onsdag var vi ute i svampskogen.

Torsdagen firades med promenad med gammal vän.

Fredagsmys i Kungshamn med fina vänner.

Lördagen började med långpromenad och avslutades med familjemiddag på Nordens Ark.

Söndag, tvätt och städdag- både ute och inne. Plantering av ljung och inköp av nya handdukar. Avslutas i soffan framför Saknad, aldrig glömd på SvtPlay.

Att falla tillbaka i gamla mönster

Nu har jag varit ledig i 17 dagar, sedan den 19/12. Hjärnan är seg, kroppen och tempot likaså. 
Idag skulle jag försöka "ta tag i det här". Jojo. Tanken är alltid god, utförandet inte lika gott.

Jobb-datorn strular. Är seg och låter mig inte komma åt ett enda dokument. Så att förbereda inför skolstart funkar inte. 

Sedan har vi en Kebnekaise hög med stryktvätt. Fast där strykbräda brukar stå står julgranen, så det blir så krångligt att styrka.

Eftersom jag är en impulsiv och otålig person har jag givetvis redan tröttnat på julen, så den ska ut. Men så är granen fortfarande fin och o-barrig, så det gör mig inte lika entusiastisk. Den kan stå minst en vecka till. Mannen säger 20:dag Knut. Jag säger jul ut. Och sådär håller vi på.

Så vad händer? Jo, det blir ett evigt "springa på alla bollar utan mål och mening". Precis som jag gjorde innan jag blev vuxen och strukturerad för två år sedan. Just det beteendet stör min man oerhört.

Det innebär att på köksbänken, tillsammans med disk från frukosten, står en halvt omplanterad blomma. 

Matsalsbordet är uppdelat i tre olika sektioner: ett uppställt brädspel, mina jobb-grejer och utrensade julsaker som ska ner i lådor.

Sängkläderna är tillhälften avtagna för tvätt.

Halva vardagsrummet är "av-julat".

Jag gick ner för att hämta en ny kruka och kom upp utan en kruka men en påsatt tvättmaskin, som inte var lakan, som planerat.

Ja, och så där håller jag på.

Den 8/1 börjar jag jobba och då ska jag vara uppe i tempo. Orka kämpa emot?

Fem dagar kvar till helg

En skön helg är över.

Vi har varit på två torp visningar (som vi inte ska köpa).

Plockat svamp i 10 minuter (som vi ätit upp).

Städat hela huset (som var väldigt behövligt).

Tvättat x antal tvättar (och har x antal kvar innan vi är i fas).

Streamat handbollscup som sonen varit iväg på. 

Börjat titta på serien The Newsroom på HBO.
Haft mamma och pappa på långkoksmiddag.

Slappat och haft det skönt.

Nu laddar vi för en ny arbetsvecka. 
Till helgen är det dags för dotterns handbollscup.

Det här med vita låga strumpor

Förra veckan satte jag mig och försökte reda i högen med omaka vita, låga strumpor.
Ny vecka, ny hög.
Det är galet hur många låga vita strumpor det här hushållet innehåller. Och hur många av dem som är omaka.
Jag har vissa kännetecken för att hålla isär strumpor och ägare. Men ibland orkar jag inte så då blir de 1. liggande 2. ihopparad med what ever.
Vi har 5-6 varianter och storlekar från New body.
3-4 varianter och storlekar från Po.p.
7-1000 varianter och storlekar av sportsockar, men ingen i familjen har storlek 43-46.
Samt nobrands från Kappahl, Lager157, Gekås. På bilden sorterade i olika högar, där alla är singlar... orka.

Tvättkorgens väl och ve

Vi har bott i huset i snart 13 år. Under alla år har vi bott mellan 5 och 3 personer på övervåningen. Så vid trappan har en korg för smutstvätt varit placerad. I alla år. Det är sånt som andra kanske upplever som egendomligt. Det är verkligen ingen snygg pryl direkt. Igår insåg jag att vi sedan 5 månader tillbaka bara bor två vuxna på övre planet. De vuxna delar dessutom sovrum. Då skulle ju tvättkorgen kunna flytta in i deras gemensamma sovrum.

Så nu känns det lite tomt här...

Hundar

Jag är ute i min trädgård och hänger tvätt.
Min trädgård ligger som tredje från en gång- och cykelväg, men det är buskar och inte staket som skiljer tomtgränserna åt.
Så hör jag en man ropa på sin hund. Upprepade gånger.
Jag ser inte hunden, men känner mig oskyddad. Jag vet inte vad det är för hund. Jag känner inte ägaren. Jag vågar inte stanna kvar ute vid min halvfulla tvättkorg. Jag smiter in och stänger altandörren.
Det är fruktansvärt frustrerande att behöva känna sig rädd och otrygg i sin egen trädgård. Nu har jag suttit här i tjugo minuter. Kanske kan jag våga mig ut och hänga klart min tvätt?

Orka

Efter en veckas sjukskrivning har jag lyckats hålla tvättkorgen på en låg nivå, trots nätter på Kava och småfix operationer. Men det gäller att aldrig slå sig för bröstet.
Äldsta dottern har inte tömt sitt golv på ett tag. Det förklarar en del.

Vad andra säger

Först känns det omöjligt att ta sig igenom all smutstvätt.

Sakta, men säkert tar man sig fram.

Men, hur jag än gör blir det kö och läggs på hög. Stora högar.

Idag ska jag sakta ta mig ner i ikea-kassen med stryktvätt. 

Andra frågar till mig, "Men vad är det du stryker? Jag stryker aldrig."

Jag stryker, uppenbarligen, heller aldrig.

Men när jag stryker är det sånt som är skrynkligt. Dah.

Skjortor, blusar, chinos, typ så.

Min man har ett möte-skjorta-kund-kavaj-jobb. Och det blir endel skjortor som ska strykas i och med det. Andra säger mig, "Men din man får väl för fan stryka sina egna skjortor."

Och jo, min man stryker sina egna skjortor och även mina blusar. 

Min man hänger och viker tvätt. 

Så idag tittar jag på VM i skidor och stryker. Och tänk, när jag kommit in i ett flow med två-pricks blusar så går det av sig själv. Det är ju inte direkt ett stort tankearbete som behövs bara lite - just do it.

Det här med tvätten

Hur jag än jobbar med tvätten, förprogrammerar, hänger, viker, sorterar, så är det alltid fel saker som inte är tvättat; matchsockar, matchställ, nya jeansen, den svarta luftröjan.
Ett outtröttligt jobb, från början till slut.
Det ska medges att strömmen av tvätt minskat med åren, men med barnens sammanlagt ca 12 träningar och idrottspass varje vecka blir det endel oavsett.
Om jag inte svarar när du ropar, då är jag i tvättstugan. Hur kunde jag vara så dum att jag tyckte att klinkers och golvvärme var onödigt i tvättstugan...

Lite diskbänksrealism

Diskmaskinen ska tömmas.
Återvinningen ska bäras ner.
Tvätten ska vikas ihop och den nya tvätten ska hängas.
Blommorna ska vattnas.
En kort uppskattning är att det tar 20 minuter.
20 minuter är inte lång tid, men startsträckan... Den tar minst 20 minuter den också.

Det var allt.
Vardag.
En torsdag som kom - och gick.

Vi har insynsskyddad baksida

Bikini

Solglasögon

Mannens hörselslydd med radio

Svett

Styktvätt

Tvätten och jag - en studie i diskbänksrealism

De mängder av smutsig tvätt som en familj på fem personer kan åstadkomma är - gigantisk. På gränsen till outhärdlig.
Vi har ett enkelt tvättsorteringssystem som även en 5 åring skulle kunna klara av och det fungerar till 90%. Ibland hamnar kläderna på golvet i tvättstugan och då innebär det att det ska förbehandlas, har förbehandlats, bör tvättas genast, lathet, att jag har sagt "Men lägg det bara på golvet..." när frågan om det busenkla sorteringssystemet svårigheter kommer på tal, att det ska särbehandlas i 30°. Typ så.
När det enkla sorteringsarbetet är gjort och då tar det 2 minuter att dra igång en maskin.
Själva tvätten tar 2h och 44 minuter. Det gäller alltså att planera väl. Man sätter inte igång en full maskin på över två timmar efter klockan 20.00. För det finns inte en djävel -jag- som orkar hänga upp något ovanför midjehöjd efter 20.30.
Att hänga en tvätt är helt okej så länge jag inte domnat i soffan och insett att "Fan, just det, tvätten..."
Det gäller att slå ut tvätten hårt för att minska på strykberget men jag ägnar mest tid åt att sortera strumpor redan vid upphängning.
Det näst värsta är att ta hand om ren, torr, upphängd tvätt, sortera i fyra olika högar; tvätt som ska upp, Elishög, Alvahög och träningsklädershögen som ska till förrådet under trappen, där alla har varsin låda.
Det värsta är att ta hand om ren tvätt. Bilden visar uppe-högen, sorterad i tre personhögar.
Den högsta är min eftersom jag inte ens iddes lägga in högen från förra gången badbaljan med ren tvätt lyftes upp från tvättstugan.
Nu håller den på att välta. Orka bry sig om det?

Inte har jag deklarerat heller. Eller strukit tvätten som legat framme i vardagsrummet i minst två veckor.
Men nytt fröknäcke har jag gjort. Check på den.

Hälsningar från en tidsoptimist

Samling 10.00. Körsträcka till samlingsplats 500 meter.
"Vi är alltid sena. Vi kommer alltid sist."
Till mitt försvar är jag något bättre än Mannen. Men när vi åker tillsammans blir två minus inte plus. Det blir bara dubbelfel.

Vi lovade att vi skulle åka 09.50 igår kväll.

Klockan skulle ringa 07.45. Jag går upp 07.42. Redan har jag sparat 3 minuter. Det går bra det här.
Drar igång en maskin tvätt. Alla vet vad en helg utan att tvättmaskinen går innebär för kommande vecka. Att bada i smutstvätt är ett nybörjarmisstag. Jag är ingen nybörjare. Jag är bara optimist.

Kaffet sörplas i soffan framför nyhetsmorgon. I lugn och ro. Sedan masar vi oss in i varsin dusch. Tvättmaskinen har jag redan glömt.
Det är när jag kommer ut ur duschen som första ruschen infinner sig.
Helvete. 09.15. Upp med barn. Släng fram frukost. Hetsar barnen att bli klara med tandborstning och packning.
Jag själv är både naken, opackad och otandborstad. Men jag kan bli klar på 5. Om alla andra sköter sitt behöver jag bara 5.
09.30 är det lugnt igen. Det är bara Mannen som inte ätit, packat, tandborstat eller klätt sig.

Det är då det går överstyr. Det är då som jag ska bara och köra några Alfons Åberg och köra schemat i skiten.

Det började med att jag skulle byta en lampa. Det resulterade i att alla i familjen får avbryta allt de gör för att plocka krossat glas, sopa, dammsuga och stå ut med mina kommandon.
Klockan är 09.40. Och de är vana. De säger ingenting. De bara gör.

Avspolning av disken i maskinen. Slänga sopor. Mascara. Laddaren. Tvingar sonen skrika ut allt han packat. Är allt med?

Några minuter senare är vi typ klara. Klockan är 09.50 och vi ska bara packa ut i bilen.

Det är då jag kommer ihåg tvätten.

10.00 sladdar vi in på parkeringen. Mannen med huvudvärk. Jag är rätt nöjd ändå. Sonen suckar och säger tyst "Tio i. Tio i." Längre kommer han inte innan framsätetes-maffian släppt sin dom: "Inte ett ord. Inte ett ord."

Nu ligger vi näst längst bak i raddan av bilar på E4 påväg söder ut.
Men vet ni vad. Jag har med:
En flaska rött. Två vinglas i plast. En korkskruv.
Som sagt, jag är ingen nybörjare. Bara optimist.

TGIF

Inskolningsperioderna på förskolan är kämpiga. För alla. Barn, föräldrar och pedagoger.
Varje år sliter vi våra hår för att räcka till och tänker "Hur fan ska det här gå?" Och alltid så går det. Det trillar på och helt plötsligt är det som ett väloljat maskineri igen... Just nu är vi inte där. Just nu är vi inne i värsta slita håret-perioden. Och på måndag kommer nästa nya barn. Hej och hopp.

Veckorna är fyllda med barnens träningar, matcher, föräldramöten och utvecklingssamtal. Vi försöker ligga i framkant och planera mat och körningar, men så blir det att klara dag till dag, trots massiv logistik planering.

I helgen behöver huset städas. Tvättstugan behöver ses över. Vi behöver laga god mat som räcker till matlådor. Vi behöver bara vara och ta det lugnt. Så, så får det bli.

Men innan slummer i soffhörnet är det jobb 9-17, match för tvåan och handling som gäller...

Söndag

Igår eftermiddag städade vi av huset.
Mannen och barnen fokuserade på säng-rockaden (nyinköp resulterade i att nästan alla sängar i huset har bytt plats och sängen jag fick för 30 år sedan flyttar till Erikshjälpen) och jag fokuserade på dammet.
Ettan hjälpte mig att sätta tomatfrön i jorden.
Idag är det stryktvätt och arbete med fotoböcker som gäller och Vinterstudion lär stå på hela dagen.
Söndagar är bästa dagen.

Något har gått in!

Han packar upp sin Cup-väska direkt efter hemkomst. Och han sorterar tvätten. Och jag gråter av lycka och stolthet. Vad säger det om mig?

Åh, vad jag älskar att ha barn...

...men inte alltid. Det ska gudarna veta.

Det här med tvätt

Jag älskar inte att sortera tvätt. Lägga i en maskin - okej. Hänga - ganska okej. Ta hand om och sortera ren tvätt - väldigt tråkigt.  Stryka - inte kul.

Så just nu är det bara ren tvätt i tvättstugan. Orka ta hand om det innan högarna välter...