Age of backward-looking

Startar upp lite lätt efter en veckas lov och går in för att kolla nästa veckas schema och ev ändringar. Upptäcker till min förskräckelse att hela systemet uppdaterats och ändrat format. 

Inser du vad det innebär? 

Att jag måste lära om. Allvarligt.
Jag är medelålders.
Teknikrädd.
Lat.
Bekväm.

Varför måste allt uppdaterats? Varför kan det inte bara vara som det brukar, med lite buggar och skit?
Det påminner mig om det som hände 1998 när Age of Empires släppte sin första uppdatering The Rise of Rome. Ka-ta-strof. Är jag en bakåtsträvare?

Min pappa säger att jag pratar hela tiden. Visst är det då konstigt att jag nu inte finner orden. Att jag är tom. Efter år av oro är nu slaget över och jag får fortsätta utan en syster.
Eftersom andra kan uttrycka sig bättre än mig, så är jag nu för en gångs skull tyst.

Kalla fakta

För några år sedan jobbade jag inom SFI för en privat aktör. Arbetsförmedlingen var upphandlare och vår kund. Efter 2 1/2 månad gick jag på en 2 veckor lång julledighet. Under min ledighet bestämde jag att jag skulle ta första bästa väg därifrån. Några veckor senare kunde jag säga upp mig då jag fått det jobbet jag har nu.
Jag känner igen allt från kvällens Kalla fakta, förutom betygsättningen, som inte krävdes i de kurser vi hade. Jag mår illa. Jag blir så illa berörd. Och jag jobbade inte på Astar. Det finns fler privata aktörer i den här svängen.
Jag får kalla kårar av programmet.
Och dessa stackars människor som slussas igenom systemet utan att få den minsta möjlighet till att protestera eller veta vad de har för rättigheter.
Jag har en hög ambitionsnivå och jag höll på att knäcka mig. Jag orkar inte titta klart. Jag får ont i magen.

Skotta framför egen dörr...

...eller hur man nu säger.
Jag åker till Teneriffa på söndag nästa vecka.
Idag upptäcker jag att mitt pass gått ut.
Ansöker på måndag. Måste hinna få det innan fredag.
Om inte får jag ägna nästa lördag åt att åka till Göteborg och betala 980 kr för ett provisoriskt pass. Jag blir så trött. På mig. Och på att jag tjatat på 18-åringen om hennes pass. Men inte kollat mitt eget. Jag kommer aldrig få sluta höra om det här...

Googla hej och hå

Vi ska åka till Prag i påsk. Handbollssonen ska delta i en cup. Vi har i flera dagar googlat på boenden i Prag. Vi vill gärna bo i lägenhet. Gärna med balkong. Vi behöver parkering till bilen och wifi gör livet lättare.
Tillslut går ögonen i kors och mailen svämmar över med mail från olika bokningssidor.
Igår kväll ger vi upp. "Boka bara. Boka, så det är klart."
Så nu har vi ett boende för 1000 kr/natt för 4 personer. Balkong, wifi men utan parkering. Men Mannen har googlat upp parkeringshus i närheten...
Phu.

Svett, svett, svett

Det som kommer, det går

Tandvärken är borta.

Nu har jag ont i en av lederna i högra handen.

Jag har en allvarlig släng av hypokondri, för det här är typ reumatism eller fibromyalgi.

Nu tar vi lördag kväll.

Det här är galet

Jag har fött tre barn, haft gallstensanfall, gjort titthålsoperation, haft magkramper, mensvärk, punkterad varböld, haft mansförkylningar, hostat sönder ett revben, skrapat sönder ett knä på en grusväg 1983. Men nu, nu har jag två köttiga, variga skavsår på båda hälarna, och det, det är bland det värsta på länge.

Så här sitter jag med två relativa i-landsproblem och funderar på hur jag i alla mina dagar ska kunna jobba. Har ni hört någon som sjukskrivit sig för skavsår?

P.S nej, inga bilder.

Att plötsligt känna sig osäker

Just nu sliter jag mitt hår. Jag försöker komma in på mina sidor på studera.nu för att kunna söka några kurser på högskolan till hösten. Du ver väl att den som har flest högskolepoäng när den dör vinner. Jag är på god väg att ta hem den segern - ohotad.

Jag har nämligen kommit in en loop där jag just nu känner att jag inte vet vad jag faktiskt kan. Jag har sökt tre nya jobb, men som jag känner att jag kanske inte har rätt kompetens för. De jobben jag har rätt kompetens för vill jag:

1. Inte ha 

2. Det finns inga lediga tjänster i mitt närområde (5 mils radie).

Jag står och stampar.

Jag har fått legitimation för 6 ämnen på grundskolan, utan att ha grundskollärarexamen. Det är egentligen inte mitt fel, utan Skolverkets, men jag är inte ledsen för det, bara låst och låg över att jag faktiskt inte kan undervisa en åk 6 i musik, då min komprenten handlar om Lilla snigel och diverse fyllevisor med svordomar i.

Djävla studera.nu. Jag hade varit klar med mina funderingar om jag bara kunnat logga in lite snabbt och kasta iväg några ansökningar.

Uppdatering - jag hade inget konto på antagningen.se, där man numer gör ansökan. #fail

Uppdatering 2 - nu vet jag inte vad som hände. Jag sökte en magisterutbildning i pedagogik. "Breddar du din kompetens då?", frågar Mannen. Svaret är nej. Den siktar uppåt. Lektor? Jag? Någonslags jagvetintevadjagvillhybris

Inte ens sprit hjälper mot det här...

I min effektiva strävan att ta mig an veckans surdegar gick jag så ner i förrådet efter jobbet för att ta itu med jullådorna. När jag, som av en händelse lyfte ner påsklådan, möttes jag av det här. Så nu sitter jag här och har mus-ångest och längtar så förtvivlat efter Mannen. Tänk att ha en rådig andra hälft som är uppvuxen på en bondgård som tycker att möss är världsliga ting. Tänk va bra, en dag som den här, för jag behöver något starkt. Jag hör små tassade fötter och gnagande tänder hela tiden.

#nuvilljagflytta

Update:

Han är här nu. Vill ni ha ett tips? Förvara inte gula stearinljus i påsklådan och ha mer än galler på ventilationen.

Helveten och djävlars

Den 25:e kom ett maila från en fotoframkallningssida. Halva priset fram till nyår. Jag framkallar ca 700 bilder/år så det finns några kronor att spara. Samtidigt skall min 40-årsresa bli en fotobok. 1000-tals bilder ska laddas upp. Det hänger sig och jag får börja om. Halva priset gäller till 31/12. Jag blir fett irriterad och stressad. Snålhet. Teknik. Och frustration.

En tyst överenskommelse:

En av de saker som ständigt står på Mannens todo-lista är återvinningen.

Men hur blev det nu då? 

Nu blev det nog lite fel.

Han kommer hem på fredag. 

Det här kommer bli svårt.

Uppförsbacke

Igår lyfte jag ut adventslådorna ur ett överfullt källarförråd. Ettan stod på utsidan och tog emot både lådor och svärord, stackaren. Sedan tog inspirationen och orken slut. Jag brukar älska att få lysa upp mina fönster men det bara rann av mig.

I måndags stressköpte jag hyacinter och mossa, så de stackarna tog jag hand om. Sedan - stopp. Jag hoppas på ork och inspiration idag.

Ute är mörkt och kallt...

Det är en höstkänsla man får när vädret är så här...kallt och regnigt och blåsigt och instabilt.

Men jag gillar att tända ljus och att elda i öppna spisen på altanen, så då får det bli det istället.

Vi har semester nästa vecka också och det vore så trevligt med en badutflykt. Bara en.

Mer hoppas jag inte på. En liten en.

Att växa och mogna som människa

Idag är det 20 dagar kvar tills att min äldsta kommer hem från sin språkresa. En dag har gått och gårdagen var pirrig, kanske främst för dottern.

Ett KIK-meddelande vid 02, meddelade att de var framme.

Det är många som följer henne hemifrån, då både moster och morfar hörde av sig. Även om moster frågade hur jag mådde. Det var gulligt. Än har jag inte fattat att hon är iväg tre veckor. 

Jag sitter och räknar på hur många nätter vi någonsin varit i från varandra och de kan högst vara tre, möjligtvis fyra. Från fyra till 21 är att göra ett galoppsteg mitt i skritten. 

Be en stilla bön för mig.

2+2

Ettan åker till England på språkresa i sommar. Tre veckor.

Jag är rätt cool ännu, kommer jobba 2 av de 3 veckorna. Men det har väl inte riktigt sjunkit in än, att hon ska åka och klara sig själv. Och att vi ska klara oss själva. Hjälp.

Men så kommer vi på att vi kan göra någon mindre liten familjetripp. Två vuxna och två barn, det är så man ska resa. Ett extra barn strular till det rejält och fördyrar allting, typ dubbelt upp.

Det skiljer 6 år mellan mitt äldsta och yngsta barn. Det innebär att den yngsta inte fått de där (ganska påfrestande) barnfamiljsattraktionerna som alla svenska medelklassbarn får. Vi har redan gjort allt innan hon kom eller när hon var mycket liten och vi tycker andra barnfamiljer kan vara ganska jobbiga, så vi undviker att utsätta oss för det.

Men nu så har jag krupit till korset, men det är inte så att Trean kräver barnsemester-Sverige. Hon vet inte om att det finns Astrid Lindgrensvärld och hon har aldrig varit i en djurpark, samma mina ord.

Men nu så har jag bokat något slags paket på Kolmården med Vildmarkshotellet och två dagar i parken. Jag kommer att gå hel ur det här... Ettans veckor i England och en natt på Sveriges största familjehotell.

När orden tar slut

Händelsen i Uddevalla i helgen, när tre ungdomar miste livet, väcker många frågor och känslor hos mig. En känsla är bestörtning, en annan är ilska.
Så onödigt, så meningslöst.
Så djävla dumt.
Fel tid, fel plats, fel umgänge.
Hur lär man sina barn att inte vara på fel tid, fel plats och med fel umgänge?

Bilden är lånad här.

Rese-diskussioner

Att inte kunna bestämma vart vi ska åka på semester är kanske angenäma bekymmer.
I vår planerar vi en storstadssemester med barnen. Det lutar åt Budapest, efter 7000 olika internetsökningar och 3000 förslag, varav jag står för 2990 av de olika förslagen. Hittar Mannen ett bra flyg till Budapest så kontrar jag med "Men, Berlin, det vore väl kul?" eller "Fast barnen hade älskat London."
Vi vill lite olika och det stressar min man oerhört.

I sommar skall vi inte åka utomlands, kanske, eller kanske bara till Danmark, eller kanske en billig restresa. Jag googlar semesterhus till uthyrning i Skåne, Blekinge, Öland och Halland. Jag vill helst inte bo på camping. Sedan upptäcker jag att jag sitter och tittar på hus i Bretagne och i Norra Tyskland. Vem vet var vi hamnar...

I vinter (december) när jag fyllt 40 år skall vi åka på en dyrare och längre resa. USA har varit på tapeten i många år. Så nu googlar jag Floridasemestrar. Vi kan komma till Florida med flyg t&r + boende i 10 dagar för under 60 000 kr.
Karibinen är betydligt dyrare, fast lite mer intressant.

Som sagt. Det är inte lätt och det medför en del diskussioner. Sedan är det ju så att vi skall byta två fönster, som kostar 18 000 kr styck (wtf) och ett läckande tak för 100 000 papp. Kanske mamma och pappas sommarhus med kallvatten och utedass är ledigt en vecka och att vi upptäcker att blodpudding är utsökt gott till en ljummen mellanöl, för det är kanske mer rimligt att det är det vi har råd att unna oss.

Återkommer i ärendet. Det skall stötas och blötas några vändor till bara...

Run-fxxxing-keeper

I onsdags var vi ute och gick en runda här hemma för att mäta upp den med hjälp av Runkeeper.
Ca 3 km var sträckan. Okej.
Jag bestämde mig i fredag för att springa rundan. Jag springer egentligen bara 2,5, men tyckte att 3 km kunde vara en trevlig utmaning. Mitt mål är att klara av 5 km.
Glad i hågen gav jag mig av. Efter 5 minuter får jag en uppdatering att jag sprungit på 3.45 minuter/km. Sjukt bra. Min vanliga kilometertid ligger på 6 minuter. Jag springer glatt vidare, får håll, tvingas gå.
Kommer hem och är död, men sjukt nöjd över min prestation.
Jag säger glatt till Mannen att jag vet inte om det är jag eller Runkeeper som har solsting...
Mannen konstaterar snabbt att det är Runkeeper. Uppenbarligen har den strulat och visar att jag sicksackat mig fram på min gata, där av den korta kilometertiden...
Detta innebar att jag var tvungen att springa sträckan idag igen. Drar iväg - faktiskt lite taggad att persa och sänka min kilometertid till 5.45. När jag kommer så långt som 5 minuter borde vara får jag ingen uppdatering. Jag fortsätter springa, får håll och tvingas gå. Kontrollerar Runkeepern och inser att den inte är igång.
Detta innebär att jag gick resten av sträckan. Var ändå död när jag kom hem.
Tyvärr innebär detta att jag måste göra sträckan imorgon igen. Målet då är att inte få håll, inte behöva gå och ta mig runt på mina vanliga 6 minuter/km.

Klippet nedan visar hur det känns när jag är tillbaka på min trappa. På min gata. I stan.

Tålamod är en dygd.

Ibland åker hon fram, gamla Bettan.
Hon låter som ett tröskverk och är segare än kola.
Att ha med Bettan att göra innebär:
1. Tryck på on. Gå och häng en tvätt.
2. Tryck på mailikonen. Plocka ur diskmaskinen.
3. Klicka på skicka-ta emot mail. Gå till Netto och handla en liter mjölk och toapapper.
4. Klicka upp mailet du vill skriva ut. Ta en dusch.
5. Klicka på skriv ut. Dammsug nedrebotten.
Så, ungefär ser det ut.
Klicka aldrig mer än en gång. Det innebär minst 5 minuters extra väntan.
Glöm inte att sätta på skrivaren. Felmeddelanden tar 20 minuter extra.

Men snart så har jag skrivit ut tågbiljetterna. Snart.
Eller så ger jag upp och ber Mannen skriva ut på jobbet. Det tar mig ca 20 sekunder att ringa...