På cykel i Köpenhamn

Överallt finns dessa betongkolosser. Fina, tänkte jag först. Sedan kom jag på varför de finns där. Då var det inte lika fridfullt längre.

Insikter

Vad försöker jag bevisa?
Jag är inte direkt en övermänniska.
Jag behöver en bil.
En som inte står på Landvetter eller är i Köpenhamn eller någon svensk håla i tid och otid.
Jag behöver den för 5 år sedan, när jag tog körkort.
I födelsedagspresent passar bra.
Eller i julklapp.
Tänk, vad kul jag och barnen skall ha. Åka på utflykter när jag är ledig. Åka och bada, klappa djur. Jag kan handla och panta.
Visst låter det toppen!
Men det som är bäst är att jag kommer till jobbet torr och till hämtningen på dagis som en lugn och tillfreds mamma, som inte stressat livet ur sig. Och barnen kan åka på sina fritidsaktiviteter. Jag skiter i hur mycket pengar man sparar på en bil, när det kostar mig förståndet.

cykel vs bakdelar

Vi sålde ju bilen. Bilen som bytte motor i maj, bilen som kostade oss 32 000 kr av våra renoveringspengar.
Det innebär att frun i huset cyklar. Det är jag. Det gör otroligt ont där bak.

Tillägg: Det regnar idag!

Stress och lite annat

På fredagar lämnar jag barnen till lunch på dagis. Det är alltid lite jäktigt och snärjigt att hinna. Jag hittar på så mycket grejer som måste avslutas innan jag lämnar hemmet...

Stressad och svettig lämnar jag över en mycket ledsen Lillis till dagsifröken. Hon har inte varit där på en vecka och det känns lite ovant. Lilleman springer glatt in på gården, utrustad med glassar som han skull bjuda på. Det här är hans dag, inte ett snack om saken. Hela gruppen möter honom i blöta och grusiga galonisar och alla har 11 under nästippen. Alla ropar grattis och vill krama. Lilleman njuter, detta är hans grej. Jag ångrar att jag inte printade ut en bild på honom i Turtles-dräkten. Det hade han gillat att visa upp.

Det är då mobilen ringer från Slarvans skola. Magknip. Vill hem, till mamma. Stressad och svettig, cyklar jag tillbaka hem. Logisk-pratandes med Mannen i telefonen. Hämtar Slarvan som glatt springer mig till mötes på skolgården. Hm?
Väl hemma, måste jag slänga ihop lunch och kanske reda upp lite av det jag fick slänga ifrån mig innan vi blåcyklade till dagis (typ blöjan i trappen, den ohängda tvätten, odiskade disken). Snart väntas Mannen hem och det blir skiftbyte i sjukstugan.
Nästa vecka är det påsklov och då kan de vara hur sjuka de vill för då är vi mest lediga hela tiden...

I-landsproblem

Idag blev måttet rågat och jag sitter nu och försöker komma ner i varv.

Bilen, som skulle varit klar i onsdags, är fortfarande inte klar. Det innebär att alla i familjen cyklar. Ytterliggare en av mina ekrar gick av häromdan, så nu kränger cykeln rejält när jag rullar. Det är lite otäckt med tanke på Lillisen ibak... Vi skall köpa en ny till mig, Mannen vill inte ens tänka på att byta hjul. Jag skall ha nytt och det är ju en fin tanke. (Han köpte en super läcker Monark förra veckan.) Men det underlättar om vi har en bil när vi skall köpa cykeln.

Vi har inte handlat i veckan. Grannfrun köpte med det viktigaste härom kvällen. Men nu är det tomt. I morse fick barnen äta kräm. Slarvan fick bara en liten skvätt mjölk i. Jag skulle kunna gå och handla, men jag har inga pengar. Vi har pengar på ICA-kortet. Men jag har glömt koden och då måste man legitimera sig. Jag har leg, men namnet på leget och namnet på ICA-kortet stämmer inte överens. De är inte så snabba med att skicka ut nya kort från Ica direkt. Det kan ta 2 veckor! Jag tror inte man kan handla på koret om de inte tror att det är mitt. Jag har varit för feg för att prova... Vi hade ju kräm.

Det regnade i morse, så det var full mundering på hos oss alla, mig, Slarvan, Lilleman och Lillisen. Vi var i god tid, men då upptäcker Slarvan punka på framdäcket. Fuck, är ju lixom bara förnamnet. Jag pumpar, med den fina dyra, stora pumpen, som jag inte gillar. Jag letar desperat efter den gamla vanliga hederliga, men den är spårlöst borta. Jag pumpar upp däcket så pass att det skall hålla en bit i alla fall. Jag kånkar med den Stora åbäkiga pumpen upp på cykeln. Så bär det iväg. Precis utanför gården möter vi vår mammalediga granne. Hon är gullig och lånar ut deras 5 åriga sons cykel till Slarvan. Jo, den är mycket för liten, men det är luft i däcken.

Vi kommer 7 minuter för sent. Då har Slarvans klass inte gått in ännu. De har stora problem i den klassen. De försöker få ett fint led, men det verkar omöjligt. Till frökens stora förtret springer en katt runt på skolgården och det kan inte pojkarna koppla bort. Det är ett herrans liv. Men Slarvan är glad att inte komma försent in i klassrummet i alla fall.

Nu är vi hemma. Lillisen och jag. Skönt. Jag tvättar lite överkast och filtar inför flytten. Sätter på en potta kaffe och inser att det inte finns mjölk hemma!

Lilla tävan, stor flicka?

Igår var en händelserik dag för Lillisen. Hon hade skor på för första gången och vantar. Sedan toppade jag det hela med galonbyxor. Det är tufft att cykla med sin mamma i regnet.

Öm där bak...

Nu får det vara nog. Nu måste Mannen få en cykel. Nu har jag cyklat med 3 barn i 2 dagar och redan är måttet rågat.
Först måste vi allihop till Slarvans skola. Vi måste starta klockan 08.10 för att vara framme till 08.30. Sedan cyklar jag och lilleman tillbaka samma väg för att lämna honom på dagis 09.00.
Proceduren på eftermiddagen är lite enklare. Jag och lillisen cyklar till skolan 13.30 för att hämta Slarvan. Sedan hem till dagis för att hämta lilleman 14.00.
Slarvan är så paniskt rädd för att något skall hända i trafiken, så hon åker runt och skäller på sin lillebror hela tiden. Lilleman däremot måste trampa utav bara helvete för att överhuvudtaget hänga med och ändå är han 10 meter efter oss andra hela tiden. Lillisen somnade igår därbak och idag grät hon stort när hjälmen åkte på.
Förhoppningsvis kan vi få tag i en cykel idag, för imorgon vill jag ha bilen hemma.

Blå blommor och röda bär

Trädgårdskötsel är kul! I alla fall när det bara handlar om att plantera nya blommor i fina krukor. Det går på 10 röda och det blir så fint! Men det är ju så mycket mer...
Det duggade bara lätt när jag rensade lite i vår lilla rabatt för en stund sedan. De fina blåa blommorna är jätte söta, men gud vad många de är när de har vissnat. Nu är de i alla fall borta. Jag fick hjälp av Slarvan. Först rensade hon alla smultron. Sedan hjälpte hon mig att ta bort vissna blå blommor i typ 10 sekunder. "Nej, nu är jag lite trött." Så gick hon. I dörren sa hon: "Snart har du ännu mer trädgård att sköta, det blir väl kul." Jo, lite kul, men lite jobbigt oxå. Det får bli 0 rabatter och många fina krukor.

Lilleman har fått hjäp av grannen att sätta dit en plastbit på cykeln så att det smattrar gôtt när han trampar iväg. Lyckan är total! Ibland är det både billigt och lätt att göra barnen glada!

Spiken

Idag har vi en spik i familjen, en gnällspik. Lillisen är inte sitt vanliga trevliga jag, utan ett litet gnällig monster.
Lilleman är lycklig! Han är numer ägare till en gräddvit BMX Forever. Wow! Coolare än så här kan det lixom inte bli!