September 2024

Ett barn byter bo

En mor vinner ett pris

Ön

Älskling

Mys på ön

Jobb på ön

 

Maj 2024

Hjälpmedel 

Mat

Ceremoni 

I det gröna

Blomma

Naturen ändå

Raps

Vitsippor 

 

Att hålla stressen under kontroll

Maj.
Allt ska in under den här månaden.

Jobbet och privat.

Lägg sedan till köp av fritidshus.
Student.
Födelsedagar.
Planering av sommaren.
Få in träningar och avkoppling.
Stryktvätt.
Maskrosor.
Ukraina.
Wifi-strul.

Vad som helst kan just nu få bägaren att rinna över. Men en sak i taget. En dag i taget.

Handboll, handboll, handboll

Säsongen lider mot sitt slut, men än är veckorna och helgerna fyllda med handboll.

I helgen är det U-SM i Göteborg och kval till div. 1.
Nästa helg är det Irsta Blixten och U-SM igen och fortsatta kval.
Dottern söker sommarjobb som passar med Partille cup i sommar.
Sonen planerar sin framtid efter att ha bestämt sig för att ge handbollen några år innan det är dags för studier eller annat.

Vi hänger glatt på. Äntligen får vi ut och röra på oss igen. Bo på hotell och äta middag på restaurang.
Det är dyrt, men det är roligt!

December

Mellan jobb, träningar, pusslande och annat vardagligt som trillar emellan så tittar vi på Det som göms i snö.

Läs och skriv

Förra veckan satt jag med på en redovisning om dyslexi och jag blev så full skratt. De pratade om mig. Det blev löjligt. 
Jag bryr mig inte längre. Inte som när jag gick i grundskolan. 
Jag har jobbat mig runt det. Men jag stavar fortfarande som en kratta och särskriver allt jag kan. Jag läser snabbt och fel. Jag byter ofta ut g och k. Jag glömmer bort vad ord heter. Jag utelämnar ord vid läsning och vänder på bokstäverna i ord. Jag kastar om eller utelämnar bokstäver när jag skriver. 

Ja, ja. Det går ingen nöd på mig. Men faktum kvarstår. Hej och hå!

Min höst

Utöver att jag bytt jobb och att restriktionerna kring pandemin släppt, vilket innebär en hel del handboll, så har jag ägnat hösten åt att ta hand om min hälsa.

Hösten startade med skyhögt blodtryck som behövde tas omhand. Så sagt och gjort, jag anmälde mig till en viktminskningsgrupp på ett gym.

Coachträffar, PT-träningspass, promenader, stegräknare och ny mat-hållning. 

16 augusti började jag och nu är det dags att avsluta PT-tiden och stå på egna ben. Det har varit svettigt, jobbigt och roligt. Det tog ett tag att lär sig att gilla vlcd-shake-mat. Men plötsligt väljer jag deras gröt före havregrynsgröt. 

Min hälsoresa i bilder i urval.

Vlcd mat och 6 kapslar Omega 3

Promenader

Lyckan när man får tugga mat igen

 
Svamppromenader

Lunch

Matlådor

Gymmet

Resultat

Vad som händer?

Vi jobbar.
Vi plockar svamp.
Vi tränar.
Vi skjutsar barn till olika handbollsgrejer.
Vi lagar mat.
Vi tittar på serier.

Manhunt SvtPlay

Saknad, aldrig glömd SvtPlay

Lock & Key Netflix

Att förtjäna en glass

Den 27 juli firar Mannen och jag 25 år tillsammans. 

För att ibland spetsa till det lite och slänga in en brandfackla i förhållandet kan man (i bilen upp till en väldigt spartansk semester utan tillgång till affär) kläcka: i år har vi varit ihop i 25 år. Den paniken och häftiga inandning kan jag leva på länge. För att sedan meddela: du behöver inte oroa dig, jag har inte planerat eller köpt något till dig. Den utandningen. Den varade mellan Örebro och Arboga.

På tisdag har jag bett om en glass i Örskärs kiosk. För efter 25 år firar man glass-bröllop.

Bilder ur kamerarullen

Håll höger? Eller? 

Vi testar oss fram i matdjungeln.

Och jakten på fritidshuset fortsätter och jakten på vatten, som man kan skymta långt där nere.

Ett av husen som vi tittat på. Men som vi valde att inte gå vidare med.

Beställde hem Camilla Läckbergs viner: Mr Red, Mrs White och Miss Rosé.

 

Det som blir mest konstigt

Vi har varit hos min systers familj några dagar.  Hos min svägerska och barnen. I huset som min syster älskade. Som hon såg som sitt slott, sin borg. Hela huset är fyllt av min syster. Och det känns bra att vara där.  Vi har målat och grävt, byggt mur och hetsat på min svägerska på en ny dörr. Vi har firat min systerson,  ätit gott och suttit uppe länge och pratat. Det är när vi kommer till kyrkogården som det känns konstigt. Den platsen har inget som jag förknippar med min syster. Det finns inget liv där. Och runt min syster var det liv.

#kxzuyyiifff

Efter att ha härjat runt och fejjat hela dagen skulle vi så sätta oss i tv-soffan. Då funkar inte boxen. Han är gullig när han sitter där i fönstret bakom tv-skärmen och viskar svordomar. Fast det är inget vi pratar högt om. Gulligheten alltså. Jag sitter tyst.

Hälsning från soffan

Det slog mig igår att mitt liv och mina rutiner knappast förändrat trots att vi har en pandemi i världen.
Mitt liv förändrades redan i augusti förra året i och med att min systers sjukdom gick in i en annan fas. Allt socialt liv lades åt sidan, jag började på ett nytt jobb, reste upp till Stockholm varannan-var tredje helg, gick på barnens handbollsmatcher, men utöver det så har jag legat i soffan och tittat på serier eller läst böcker.
Och det gör jag nu också.
Går upp.
Åker till jobbet.
Jobbar.
Åker hem.
Handlar om det behövs.
Lagar mat.
Ligger i soffan.
Går och lägger mig.

Jag vet, utöver handbollen, att jag träffat vänner ett tio-tal gånger sedan augusti. Jag har träffat familjen desto mer, givetvis, och umgåtts med mamma och pappa, mina syskon, som jag har delat det nya livet tillsammans med.
Jag är inte deprimerad, men jag är trött.
Och jag orkar inte riktigt bry mig. Om andras hysteri eller oro.
Något av det värsta har redan drabbat mig och min familj.

Tvättkorgens väl och ve

Vi har bott i huset i snart 13 år. Under alla år har vi bott mellan 5 och 3 personer på övervåningen. Så vid trappan har en korg för smutstvätt varit placerad. I alla år. Det är sånt som andra kanske upplever som egendomligt. Det är verkligen ingen snygg pryl direkt. Igår insåg jag att vi sedan 5 månader tillbaka bara bor två vuxna på övre planet. De vuxna delar dessutom sovrum. Då skulle ju tvättkorgen kunna flytta in i deras gemensamma sovrum.

Så nu känns det lite tomt här...

Min pappa säger att jag pratar hela tiden. Visst är det då konstigt att jag nu inte finner orden. Att jag är tom. Efter år av oro är nu slaget över och jag får fortsätta utan en syster.
Eftersom andra kan uttrycka sig bättre än mig, så är jag nu för en gångs skull tyst.

Kokos?

Jag vet att jag har flugit under radarn ett tag. Det är bara så mycket hela tiden. Och jag försöker vara cool och slappna av. Jag har 1000 blogginläggstankar som poppar upp, men som jag puttar ner på prioriteringslistan.


Men idag går det ju inte.
För idag är det ingen vanlig dag! Idag är det Blossa19:s dag!

Whiieeho!

Och vän av ordning har jag beställt tre flaskor. Provsmakning om 8 dagar. Tills dess! Ha det bäst!

Vad andra säger

Först känns det omöjligt att ta sig igenom all smutstvätt.

Sakta, men säkert tar man sig fram.

Men, hur jag än gör blir det kö och läggs på hög. Stora högar.

Idag ska jag sakta ta mig ner i ikea-kassen med stryktvätt. 

Andra frågar till mig, "Men vad är det du stryker? Jag stryker aldrig."

Jag stryker, uppenbarligen, heller aldrig.

Men när jag stryker är det sånt som är skrynkligt. Dah.

Skjortor, blusar, chinos, typ så.

Min man har ett möte-skjorta-kund-kavaj-jobb. Och det blir endel skjortor som ska strykas i och med det. Andra säger mig, "Men din man får väl för fan stryka sina egna skjortor."

Och jo, min man stryker sina egna skjortor och även mina blusar. 

Min man hänger och viker tvätt. 

Så idag tittar jag på VM i skidor och stryker. Och tänk, när jag kommit in i ett flow med två-pricks blusar så går det av sig själv. Det är ju inte direkt ett stort tankearbete som behövs bara lite - just do it.

Det här med tvätten

Hur jag än jobbar med tvätten, förprogrammerar, hänger, viker, sorterar, så är det alltid fel saker som inte är tvättat; matchsockar, matchställ, nya jeansen, den svarta luftröjan.
Ett outtröttligt jobb, från början till slut.
Det ska medges att strömmen av tvätt minskat med åren, men med barnens sammanlagt ca 12 träningar och idrottspass varje vecka blir det endel oavsett.
Om jag inte svarar när du ropar, då är jag i tvättstugan. Hur kunde jag vara så dum att jag tyckte att klinkers och golvvärme var onödigt i tvättstugan...

Året som gick

 Januari

Handboll, handboll, handboll och så en liten fika på ett mysig café i Tidaholm.

Inte visste jag då att jag skulle tillbringa mycket tid just där...

Livet tar ibland roliga krumbukter.

Februari

Handboll, resa till värmen och en tur i skidspåret.

Mars

Nya resor, mer handboll.

April

Ännu mer handboll och en ny frisyr.

Maj

Mamma fyller 70 och vi firar henne i sommarhuset vid Ätran.

Tvåan tar moppekort och jag oroar ihjäl mig, i onödan visar det sig.

Juni

Skolavslutningar och student, semester med stora familjen i Danmark, firar mamma och pappas 70-årsdagar, fotbollscup.

Juli

Sommar - och vilken sommar sen!

Fotbolls VM, handboll, resor till bland annat Ullared där Mannen får ett MMS skickat till sig;

 välj klubba?

Augusti

Semestern fortsätter med bad i Mellbystrand, fotbollscuper, mys i Lund och sedan -  nytt jobb.

September

Svampplock som avkoppling i en annars svettig och stressig vardag.

Ny på jobbet. Ny på pendling.

Oktober

Födelsedag, handboll och avslut på fotbollssäsongen i Örebro.

November

Jobb, jobb, jobb.

Handboll, handboll och cuper.

December

En relativt lugn december i år, trots resa till Stockholm, luciafiranden och juluppträdanden, så vi väljer att renovera sovrummet.

Det gäller att inte slöa till!