Det som blir mest konstigt

Vi har varit hos min systers familj några dagar.  Hos min svägerska och barnen. I huset som min syster älskade. Som hon såg som sitt slott, sin borg. Hela huset är fyllt av min syster. Och det känns bra att vara där.  Vi har målat och grävt, byggt mur och hetsat på min svägerska på en ny dörr. Vi har firat min systerson,  ätit gott och suttit uppe länge och pratat. Det är när vi kommer till kyrkogården som det känns konstigt. Den platsen har inget som jag förknippar med min syster. Det finns inget liv där. Och runt min syster var det liv.