Semestern inleds...

...med ryggskott. Är man medelålders eller är man?

På en halvfull Stena Danica vilar man ryggen en stund på en 40 cm brits.

Hej och hå.

Men, jag behöver ju 35 bilder att välja mellan

Jag hatar bilder på kantarellskatter. Det är faktiskt få saker som kan göra mig avundsjuk numer. Jag har allt jag behöver. Typ. I teorin. Men kantarellskatter har jag inte tillräckligt med. Så när jag lyckas att ta mig till min svärmor när det möjligtvis, kanske, eventuellt finnas 5% chans till 

svampplockning så tar jag tillfället i akt.

Och så blir jag så till mig och lycklig som ett barn på julafton och självklart vill jag ha detta förevigat. Så tar han en bild. En. 0 i urval. Men hallå. Vi har ju pratat om det här. Och även om jag har allt jag behöver i teorin så har jag ju lite självhat kvar någonstans där inne i hjärnbarken.

Men skit samma. Glädjen över svampen får lysa igenom bh-band och klyfta.

Egenterapi

Här sitter jag i en liten egen terapisession. Jag tränar på att inte plocka undan efter alla andra i min familj. Ikväll är det glas och tallrik från sonens kvällsmat på soffbordet.

Träna, träna och fokusera på annat. Jag har ett otroligt stort behov av ordning och reda. Ibland är det inte hälsosamt. 

Varje kväll innan jag lägger mig ordnar jag soffans kuddar och filtar. Säkert. Varje kväll.

Ikväll ska jag träna på att lämna dem i röra. 

Idag plockade min 14-åring ur diskmaskinen, oombedd, när jag var på jobbet. Alltså. Jag blev galet tacksam. På en nivå, där även jag inser att det inte är normalt. Vi är en familj. Vi borde hjälpas åt. Inte mamma, mamma, mamma - 24/7. Jag fattar att jag har mig själv att skylla. Så långt har jag i alla fall kommit.

För oss lite äldre?

För ett par veckor sedan var Ettan och jag i Eskilstuna. Jag slank in i en affär för att jag såg en färgglad stickad topp i skylten. Jag kände direkt att denna affär vände sig till en något äldre publik.
Sedan dess har jag ångrat att jag inte köpte en topp till. Så i lördags sprang jag på affären igen och insåg att "Herregud, det är en affärskedja!" Helt resolut gick jag in och köpte en grön stickad topp. Och lyckan är total.

               

Lite Bellman på morgonkvisten

Opp, Amaryllis!

Vakna min lilla!

Vädret är stilla,

luften sval.

 

Regnbågen prålar,

med sina strålarrandiga målar

skog och dal.

Amaryllis, låt mig utan våda

i Neptuni famn dig frid bebåda!

Sömnens gud får icke mera råda

i dina ögon, i suckar och tal.

 

Uträttar stordåd?

Hahahahahaha!

En viss oro smyger sig på

Mannen ville klippa gräset mellan skurarna. Det var ju två dagar sedan sist. Jag följer med honom ut och drar ogräs i en timme. Detta kan omöjligt vara normalt. Jag är uppriktigt oroad och tacksam över att grannarna inte är hemma för att beskåda spektaklet...

Hen som har minst ogräs i sin gräsmatta när hen dör vinner. Typ.

Om att ta ett djupt andetag - till

Okej.

Jag är en surkärring.

På riktigt.

Och nu har jag varit skit sur i två dagar.

Jag talade om för högsta ansvarig på jobbet att jag kommer fortsätta att reagera tills de fattar att det inte funkar.

- Du förstår, du har en surkärring att göra med, sa jag.

Jag tänker inte finna mig i att aldrig ränkas med (förutom när det gäller att ta hand om jobbiga barn och jobba som elev/lärarassistent). Att alla vill samarbeta med mig innan 13.00. Men ingen vill samarbeta med mig efter 13. Då blir deras elever mina fritidsbarn och helt andra, jobbiga varelser. Att alltid få information i 2:a, 3:e, 4:e led, från föräldrar eller få läsa någons anteckningar från möten. Att all personal skall delta i möten, men inte min yrkesgrupp. Att uteslutas så definitiv är fruktansvärt. Vi är skolans skrap. Skrapet som jobbar tidiga mornar och sena kvällar. Vi som jobbar alla lov. Vi som har dubbelt så många barn som alla andra och mindre resurser. Och lönen som aldrig kan jämföras med de andras, trots samma års utbildning. Vem vill bli fritidspedagog med sämre löne- och arbetsvillkor än andra yrkeskategorier som jobbar inom skolan?

Jag är trött och det är fredag.

Men främst är jag arg och besviken -igen.

(Jag jobbade i Kungshamn i 5 år och vi hade det bra och kommit långt i samverkan över verksamhets-och uppdrags gränser. Sedan flyttade jag till medeltiden och fick börja om från början. Jag har sett att det kan fungera. Jag vet att det kan fungera.)

Allt är som det ska

Bilden är lånad här.

"Hurra, du är definitivt en TANT!
Transformeringen är fullbordad.
Prinsessan har förvandlats till drottning,
en mogen frukt, en erfaren
fullblodskvinna som vet var skåpet ska
stå. Bejaka tanten i dig. Starta en
bokcirkel, börja med kundaliniyoga eller
tantrasex, koka äpplemos eller skriv en
insändare. Nu kan du göra vad sjutton
som helst!"

Jag har aldrig gjort ett test som stämt så otroligt bra in på mig! Jag kan göra vad sjutton som helst! Yaij!

Chrissan har gjort det! Gör tant-testet du också!

Vad är det som händer?

Ettan plockade äpplen från ett av våra 8 äppleträd. Det är bara två av dem som bär frukt i år (Tack gode gud för det!). Nu gör hon årets första äpplepaj!

Sedan fick vi blodad tand och tog oss över till grannen och plockade både körsbär och vinbär. Så nu står jag här med en massa bär och kliar mig i huvudet. Den där djävla husmoren, vart kom hon ifrån?

Rabarberchutney med chilli

Husmorsvarning! Men jag är lite stolt ändå... Det hade varit riktig husmorsvarning om rabarbern kom från min egen täppa, men så är inte fallet. Den här rabarbern kommer från Coop Forum. Rabarber känns lite för syrligt för gallan, så jag får vänta några veckor på att provsmaka. Kanske ska jag bli en sån som tar med egentillverkade presenter när jag besöker vänner. Fy fan. Det trodde jag aldrig skulle hända!

Pjhu!

Igår satt jag mellan 21 och 01 och skrev på mitt examensarbete. Jag filade till min metoddiskussion och resultatdelen. Jag la in 10 olika diagram.

Nu är jag inte direkt utsövd, men vid liv.

Igår visade jag huggormstendenser på jobbet och gafflade om delaktighet och förutsättningar för att göra ett bra jobb.

Två dagar kvar att jobba.

Två.

Sedan sex veckors lugn och ro för dem på jobbet.

Att känna sig gammal

Jag gillar tyst omkring mig. Jag har ett jobb där det är otroligt mycket ljud. Och jag vet att jag blivit ljudkänsligare med åren.
Idag bad Mannen mig att jag skulle gå eller lägga mig när han lagade mat och spelade Foo Fighters på skithög volym. Och jag gjorde som han sa, eller jag gick ner en våning och tog hand om tvätten.

Varför...

...blir jag så nostalgisk när jag ser fulla, glada och skränande avgångselever från gymnasiet?
Vad säger det om mig?
Har jag blivit gammal?

Och när jag sedan kommer på mig med att tänka: Det är bäst att jag ringer Mannen och tipsar om att han skall ta leden hem och inte köra genom stan. Då blir jag riktigt djävla orolig.