Nu har vi varit nikotinfria i 15 dagar.
Slut på meddelandet.
Nu har vi varit nikotinfria i 15 dagar.
Slut på meddelandet.
Ikväll vid 22 har vi varit nikotinfria i en vecka. Det har gått bra men har stundtals varit jobbigt. Jag har lärt mig virka. Jag har druckit litervis med vatten. Jag får påminna mig om att jag inte röker säkert 20 gånger per dag. Vi har sysselsatt oss med att spela spel på kvällarna. I helgen ska vi påbörja uppfräschning av entrén och stora hallen nere, bara för att ha något att göra.
Men det känns bra. Och det går lättare än vad jag trott. Det är bara känslan av total meningslöshet som är lite jobbig. Tänk att livet känns meningslöst när jag inte kan fylla min kropp med gift. Det är ju galet men det är sant. Lite så här... "varför ska jag åka till Spanien när jag inte får röka". Jaja, det går väl över.
Varje person jag träffar tvingar jag ur steaming tips.
Senaste i raden av tips kom The good fihgt.
Ett tips som passade mig och Mannen mycket bra.
Så nu ägnar vi kvällarna åt 1-3 avsnitt och längtar lite till 31/1 då säsong 4 kommer.
Jag städade ut julen innan 13-helgen. Men granen fick stå kvar. Kungsgranen som vi tog in på 4:e advent har inte tappat ett barr. Den står så fint. Jag har aldrig tidigare orkat ha kvar julen så länge som i år. Vi får väl se när vi orkar ta tag i den här.
Sov länge.
Blev inspirerad av Nyhetsmorgon och rensade ur garderoben lite grann. Det är så skönt när man orkar.
Gjorde en cheescake.
Handlade.
Gjorde chokladmousse.
Varvat med skidor på längden.
Jag brukar inte uttala mig om politik. Jag vet vad jag tycker och är inte osäker i min värdegrund. Jag har aldrig vacklat i min grundsyn.
Jag har dock erfarenheter av personer som inte respekterar att andra inte tycker som dem och ställer i diskussionen mig mot väggen på ett sätt som jag inte uppskattar. Ni känner säkert igen situationen vi har alla varit där oavsett vilken åsikt vi har eftersom den personligheten inte har någon politisk färg.
Jag måste ändå säga att det som händer i USA just nu inte kan gå okommenterat. USA, landet där konspirationsteorier får eget liv och blir sanning på ett sätt som är helt fantastiskt, i negativ mening.
Världen kommer bli en bättre plats när nästa president svärs in. Jag håller med Macron - det här är inte Amerika.
Jag följer Carina Bergfeldt på Instagram. Gör det du också. Hennes pedagogiska sätt att förklara amerikansk politik och det som händer där är väldigt bra.
Nu har jag varit ledig i 17 dagar, sedan den 19/12. Hjärnan är seg, kroppen och tempot likaså.
Idag skulle jag försöka "ta tag i det här". Jojo. Tanken är alltid god, utförandet inte lika gott.
Jobb-datorn strular. Är seg och låter mig inte komma åt ett enda dokument. Så att förbereda inför skolstart funkar inte.
Sedan har vi en Kebnekaise hög med stryktvätt. Fast där strykbräda brukar stå står julgranen, så det blir så krångligt att styrka.
Eftersom jag är en impulsiv och otålig person har jag givetvis redan tröttnat på julen, så den ska ut. Men så är granen fortfarande fin och o-barrig, så det gör mig inte lika entusiastisk. Den kan stå minst en vecka till. Mannen säger 20:dag Knut. Jag säger jul ut. Och sådär håller vi på.
Så vad händer? Jo, det blir ett evigt "springa på alla bollar utan mål och mening". Precis som jag gjorde innan jag blev vuxen och strukturerad för två år sedan. Just det beteendet stör min man oerhört.
Det innebär att på köksbänken, tillsammans med disk från frukosten, står en halvt omplanterad blomma.
Matsalsbordet är uppdelat i tre olika sektioner: ett uppställt brädspel, mina jobb-grejer och utrensade julsaker som ska ner i lådor.
Sängkläderna är tillhälften avtagna för tvätt.
Halva vardagsrummet är "av-julat".
Jag gick ner för att hämta en ny kruka och kom upp utan en kruka men en påsatt tvättmaskin, som inte var lakan, som planerat.
Ja, och så där håller jag på.
Den 8/1 börjar jag jobba och då ska jag vara uppe i tempo. Orka kämpa emot?