Sånt vi pratar om

Underbar julhelg. Jag måste ändå säga det. Lugnt och skönt på alla fronter. Vi spelar spel, eldar i öppna spisen, tittar på sjukt många filmer, pusslar och lagar mat. 

Efter nio månader med sparsamt med sociala kontakter så har vi några tydliga samtalsämnen:

1. Hemnet - vi budade på ett hus och under nästan två veckor upptar det de flesta av våra samtal. Vi har aktivt letat och varit på visningar sedan i början på maj. Just nu är det lite stiltje på husmarknaden, men vi väntar spänt på feb-mars när det kommer igång igen. För er som följer mig på Instagram har kunnat följa med på vägen mot det perfekta läget och tillika renoveringsobjekt.

2. Mat. Vad vi ska äta? När vi ska äta? Mat-logistik. Igår tillagade vi kalkon för första gången någonsin. Det upptog halva dagens konversation.

3. Vad vi ska streama.

Jullovet så här långt

Jag gick på jullov i fredags.
Vad har jag sysselsatt mig med?
Slagit in julklappar.
Griljerat glutenfri julskinka.
Gjort glutenfria köttbullar.
Gjort vanliga köttbullar.
Kokat revben.
Handlat julmat.
Plockat svamp i skogen.
Städat, väldigt lite, dock.
Köpt en gran.
Klätt en gran.
Firat jul med utflugen dotter.
Spelat spel.
Läst ut en bok.
Tittat på flera filmer.
Tagit promenader.
Eldat i öppna spisen.
Bakat pepparkakor.
Idag ska jag äta ett litet julbord här hemma i all sin enkelhet och spritsa pepparkakor.

Det ser mycket ut, men jag lovar jag har legat väldigt mycket på soffan. Väldigt mycket. Till och med så mycket att jag var tvungen att gå en promenad innan frukost idag. Blir helt försoffad. 
Jag har erbjudit mig att gå in och jobba på mitt gamla jobb på förskolan under lovet, ifall det får det svårt med bemanningen. Här är all semester indragen för kommunal personal inom vård och skola. Än har de inte hört av sig. I övrigt lägger jag ganska mycket tid på att få in julkänslan som jag har lite svårt att hitta i år.

Stelt

 Vi streamar en hel del. Letar serier och filmer. Den senaste i raden är The Undoing. En riktigt bra serie och jag tycker att Hugh Grant är riktigt bra och Donald Sutherland är lite skräckinjagande, på ett bra sätt. Men Nicole Kidman. Hon har gjort något med sitt ansikte. Opererat eller botoxat eller båda delar. Hon har samma uttryck och min genom hela serien. Hon som egentligen är så uttrycksfull och snygg, blir tyvärr en plastig fasad. Men helt sevärd i övrigt! Ett tips i vintermörkret.

Att vara negativ

Jag brukar vara positiv. I alla fall om jag får säga det själv.

Men idag fick jag ett brev med besked om att jag är negativ. Och det var väl i det här fallet bra.

Lite bitter sweet, men nu är det så att vi är ute ur vår karantän.

Karantän

Då jag inväntar provsvar på mitt covid19 test som jag gjorde i torsdags så har jag en rätt trist helg.

Igår vaknade jag 04.30. Ligger kvar till 05. Går upp och tänder alla ljus i vardagsrummet och konstaterar att kaffe både doftar och smakar gott. Hinner titta igenom en film innan 07. 

Igår hade jag återigen huvudvärk och var ganska satt ur spel. Jag tittade på 3 filmer, läste ut en bok, kollade 1177 fyra gånger om provsvaren har kommit. 

Tänk om jag skulle orka mig på adventspyntet idag.

Försiktig med vad du önskar

Det är söndag kväll. Vi har ätit en god middag och druckit ett glas rött.

Jag säger högt till Mannen; jag är så avundsjuk på dig som får jobba hemifrån imorgon. Slippa ge dig iväg.

På tisdag eftermiddag kom beskedet om att vi går på två veckors tillfällig distansundervisning på grund av fall av Covid19 bland elever på skolan. 

Det är skönt att vara hemma. Jobbet blir annorlunda och jag kan ibland känna att det blir mer effektivt. Det är inga kollegor som springer eller elever som knackar på. Men samtidigt är jag orolig över de elever som inte klarade av distansen i våras. Och de är oroliga själva. 

Ibland kanske man ska vara lite försiktig med vad man önskar.

Nerstängd

Vi fördriver tiden här hemma, med ett nyköpt 1000-bitarspussel, svampplock (och rensning) och sedan läser jag en del böcker. Det är så jobbigt med mörkret. Det är så osäkert med pandemin.

Under vårens nedstängning var det skönt. Sorgen efter min systers sjukdomstid och bortgång gjorde att jag inte ville annat än att stänga mig inne och jag var inte i behov av att vara social. Jag har inget behov av att vara social nu heller, men jag bjuder till mer nu. Tar mig ut. Nu har de strängare restriktionerna gjort att jag kan dra mig tillbaka igen. Slicka mina sår några veckor. Plöja några böcker och lägga några bitar himmel på mitt pussel. Nöjd så. Men mörkret i november känns mörkare i år. Mer nattsvart. 

När jag blir riktigt trött...

 ...instruktionsboken är 3 cm tjock. I den kan man läsa allt om vår bil. Precis allt. Om hur man fäller ner kroken till galghängaren och blinkers och däck och plock och skit. Allt. Men inte hur jag sätter fast dragkroken. Om det räcker att det säger knäpp när man tryckt upp den. Och sen inte får lös den. Och hur får man lös skiten står heller inte ett ord.

Jag blir så djävla skit trött. Djävla. Skit. Trött.

Det här med helg...

...är en underbart påhitt.

Den här helgen har jag inte gjort någonting.

Eller jo, jag har tittat på 5 filmer, lite av och till skall medges. Legat i soffan och slumrat.

Tvättat några maskiner, lagat mat.

Sedan har jag jobbat. 

Det är dags för utvecklingssamtal och omdömen i 9 kurser ska skrivas.

Sakta men säkert har jag tagit mig igenom dem alla. 

Nu väntar ett bubbelbad och ett glas rött.

Så djäkla värt vecko-slitet för det här.

Annat var det förr, när man var glad när arbetsveckan kom och man fick chans att vila upp sig.

Allt har sin tid.

Fem dagar kvar till helg

En skön helg är över.

Vi har varit på två torp visningar (som vi inte ska köpa).

Plockat svamp i 10 minuter (som vi ätit upp).

Städat hela huset (som var väldigt behövligt).

Tvättat x antal tvättar (och har x antal kvar innan vi är i fas).

Streamat handbollscup som sonen varit iväg på. 

Börjat titta på serien The Newsroom på HBO.
Haft mamma och pappa på långkoksmiddag.

Slappat och haft det skönt.

Nu laddar vi för en ny arbetsvecka. 
Till helgen är det dags för dotterns handbollscup.