28 februari 1986

Jag läser Leif GW Perssons "Faller fritt som i en dröm". Den handlar om mordet på Olof Palme. Den väcker en del tankar och känslor till liv. Kanske inte dom tankar och känslor som författaren hade tänkt, men dom finns där i alla fall och boken berör mig, även om jag trodde att den inte skulle göra det. Det är den första bok jag läser i ämnet och kanske är det den sista.

Jag skulle fylla 11 år det året som Palme blev skjuten. Jag blev mycket engagerad i mordutredningen som följde. Kanske var det då min hemliga dröm om att bli polis föddes?
När Hans Holmér fick sparken som spaningsledare för utredningen var jag mycket upprörd. Så pass att jag skrev ett brev till stadsministern för att ifrågasätta hur man bara kunde göra så?
Jag fick ett svar av Ingvar Karlsson och han hade till och med undertecknat brevet. Jag var mycket stolt. Jag trodde länge att Holmér säkert hade löst mordet om han bara fått mer tid på sig. Nu förstår jag att det kanske inte förhåller sig så. Men det är intressant och ett stycke svensk kriminalhistoria som kanske aldrig får ett rättsligt slut.

Bild från Aftonbladet.se