Hon krymper. Farmor.
Men det är fortfarande liv i tanten som så sakteliga närmar sig 90 år.
Hon skickar ut mig på stan och ger precisa instruktioner om vad jag skall köpa.
Vi spelar Åsnan och hon ändrar reglerna till Ettans fördel.
Lämnar ut sitt bankomatkort och ber mig ta ut en stor summa och påminner mig x antal gånger att inte glömma kortet i automaten.
Suckar djupt åt Melodifastivalen och hejar hela kvällen på Siv Malmqvist. Fast den där Tova ger hon inte mycket för, trots att det var hennes bror som upptäckte henne.
Att jag undviker att stoppa i mig kolhydrater förstår hon sig inte på. Vem har blivit tjock av en "knaperiknus"?
Hon är den sista kvar av mina mor- och farföräldrar. Hon ligger mig varmt om hjärtat.
Hur hon luktar. Hur hon uttrycker sig. Hennes fina hem. Hennes stora varma famn. Hennes tramsiga kommentarer. Hennes omtanke om andra.
"Vad har du under blusen Rut? Det har jag aldrig sett förut?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar