Mannen åker iväg på jobbresa i eftermiddag. Jag jobbar sent, vi hinner inte ses utan avrapporterar dagen via telefon. Jag på jobbet, han på tåget.
Hemma har han förberett middagen. Jag behöver inte blommor, dikter och fina presenter. Jag vill ha engagemang. Och det får jag. Tack.
2 kommentarer:
Vardagskärlek när den är som bäst!
Ja. Dikter lär det inte bli många.. :)
Skicka en kommentar