Jag är ute i min trädgård och hänger tvätt.
Min trädgård ligger som tredje från en gång- och cykelväg, men det är buskar och inte staket som skiljer tomtgränserna åt.
Så hör jag en man ropa på sin hund. Upprepade gånger.
Jag ser inte hunden, men känner mig oskyddad. Jag vet inte vad det är för hund. Jag känner inte ägaren. Jag vågar inte stanna kvar ute vid min halvfulla tvättkorg. Jag smiter in och stänger altandörren.
Det är fruktansvärt frustrerande att behöva känna sig rädd och otrygg i sin egen trädgård. Nu har jag suttit här i tjugo minuter. Kanske kan jag våga mig ut och hänga klart min tvätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar