I onsdags eftermiddag gick jag på ledighet.
6 veckor sammanlagd ledighet. Det brukar kännas som lottovinsten. Att få vara hemma och skrota, dricka kaffe på altanen, slippa dra iväg på morgonen, slippa mascaran och bilköer. Men så har jag redan haft det i två månader. För min del hade jag lika gärna kunna fortsätta jobba.
Vi har tre hållpunkter för sommaren men ingenting planerat. Jag känner viss frustration inför det faktum. Jag behöver en paus från mitt hem. Jag behöver se lite nya vyer. Jag behöver havet. Jag får googla på stuguthyrningar. Det här håller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar