Vi fördriver tiden här hemma, med ett nyköpt 1000-bitarspussel, svampplock (och rensning) och sedan läser jag en del böcker. Det är så jobbigt med mörkret. Det är så osäkert med pandemin.
Under vårens nedstängning var det skönt. Sorgen efter min systers sjukdomstid och bortgång gjorde att jag inte ville annat än att stänga mig inne och jag var inte i behov av att vara social. Jag har inget behov av att vara social nu heller, men jag bjuder till mer nu. Tar mig ut. Nu har de strängare restriktionerna gjort att jag kan dra mig tillbaka igen. Slicka mina sår några veckor. Plöja några böcker och lägga några bitar himmel på mitt pussel. Nöjd så. Men mörkret i november känns mörkare i år. Mer nattsvart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar