Nya tider väntar

Idag var jag på besök på mitt nya jobb.

Jag skulle egentligen dit i fredags, men fick ställa in. Så idag var det dags! Jag har längtat! 

17 stycken 1-3 åringar på heltid fram till juli. Eftersom mina barn gått på förskolan känner jag lokaler och pedagoger känns det som att komma hem. Jag vikade endel där i höstas och barnen hade blivit så stora!

Eftersom jag för varje dag som går känner mig piggare ska jag dag ta tag i huset, tvätten och sånt som blir liggande när man är sjuk. I lite makligt tempo sådär.

Imorgon har jag lovat sonen ID-kort och bankkort fixande, och inte ens en influensa kan stoppa det, för allas vår skull. Den pojken kan tjata. Den pojken har otroligt svårt att ta ett nej, hur högt det än skriks ut för vilken 100: rade gång det gör det. 12 års träning gör att vi kompromissar bättre nu och onsdag på påsklovet är utlovat för några veckor sedan. Då är det onsdag på påsklovet som gäller.

Ljuset i tunneln

Idag känner jag mig nästan som människa igen. Fy fan va gött. Fem dagar pendlandes mellan sängen och husets två olika soffor gör att det kliar i fingrarna att typ dammsuga. Galet.

Nu på morgonen skriver jag inhandlingslista och planerar dagen.

Ettan tittar oroligt på mig och säger: "Mamma, du ska inte göra för mycket än. Du är fortfarande inte bra." Min lilla 15-åriga ängel. Så det är hon som får stå för våfflorna. Bra så?

När självömkan slår i taket...

...ligger resten av mig som en dö sill.

Kände mig piggare i förmiddags men det var i tabletternas sköna dimma.

Nu vill jag...dö.

Inatt vaknade jag två gånger av att jag badade i svett. Bara vända på täcket och somna om.

Idag måste jag duscha och bädda rent, jag vägrar att ligga en natt till gammal febersvett. Blä.

Imorgon ska jag vara frisk. Bestämt.

Hälsning från sjukbädden

Två dagar kvar på jobbet.

Idag skulle jag bjuda alla elever på våfflor, som de i och för sig själva skulle tillaga, men ändå.

Jag har givetvis saker som jag vill slutföra, inte ligga här och tycka synd om mig själv.

Men om jag gör det idag, kan jag kanske orka att gå imorgon.

Det är planen. Nu tillbaka till sängen.

P.S Jag är generellt väldigt jobbig som sjuk och gnällig. O, vilken härlig dag.

Dagens efter bilder...

Martina, det är så typiskt. Idag var det två mjölkförpackningar och två tepåsar framme. Inte ett spår av mellanmål. Och vid köksbordet sitter två barn och gör läxor och dricker te.
Inget att klaga på alltså och kanske inte så representativt för hur det brukar se ut. Ibland händer det!

For U, Martina, före bilder

Avtorkat och tomt. Stolar inställda.

Diskbänk - lite suddig bild, men väldigt ren.

Välkommen hem, mamma!

Hoppas du haft en jättebra dag på jobbet, typ.

Så var det åter måndag

Helgerna går i rasande fart. Jag hinner inte med, fast vi varit väldig produktiva på olika sätt i helgen.

Men nu är godiset i den lilla påskskålen slut och nu väntar fyra arbetsdagar och sedan påååååsklov!😀

Vi har inga astma-barn, tack gode Gud!

Idag har Trean ägnat ca 4 timmar till att städa på sitt rum. Hon har rensat och sållat och slängt. Jag är stolt över hennes osentimentala sätt att göra sig av med tidigare dyrt och heligt sparat pyssel.

Nu har skrivbordet tömts och det finns plats för glasmålningspyssel och dyligt. Hon är sjukt stolt.

Och det blev bra. Hon är tacksam för hjälpen hon får och jag är tacksam för att två kassar är slängda och att sminkdockan fick gå i korgen, och att äntligen ha fått komma åt att dammtorka. Det är sjukt vad skitigt det är på hennes rum stundtals. Ingen astma här inte!

Som nummer tre får hon ofta överta det som syskonen rensar ut från sina rum, vilket ibland tenderar att göra Treans rum till ett skrotupplag. 

Hon längtar så efter att få sitt rum omgjort. Hon vill ha ett detektivrum med tegelstenstapet, starkt inspirerad av Lasse och Maja. Vi får väl se vad en sommar kan göra med de idéerna...