Jag skulle bli upphämtad 12.30 för att påbörja familjehelgen. Tiden då mina föreläsningar var slut för den här gången.
Men vägen från Oskarshamn var längre än väntat och jag sitter här i ett heldött Universitet och knapprar på ett tangentbord och väntar.
Jag känner mig lite ensam.
Det här är ett ställe som skall sjuda av liv.
Poff! säger det och alla andra medelålders små barnsföräldrar springer ut för att åka hem till sina familjer. Efter 2 nätter på vandrarhem och ändlösa föreläsningar om ungdomskultur och mediapåverkan längtar vi alla efter vårt verkligehetsanknutna vardagsliv.
Jag vet att jag måste jobba på mitt relationskapital på jobbet på måndag. Men det tar vi då.
Nu skall jag klättra i Långe Jan och njuta av min familj. Om dom bara kunde komma snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar