Lilleman körde in i en bil i kväll med sin cykel.
Kom hem med hackande gråt.
Ett påster och en öm ljumske, annars oskadd. Chockad.
Bilägaren ringde med skrapad bil.
Det lär väl kosta ett par tusen, men vad gör det när pojken är hel och hållen.
Vid läggdaxs kom gråten igen: "Jag tänker på att jag kunde ha dött!"
Och det tänker jag också på.
En lagom näsbränna på ett par tusen, det tackar vi för.
Det kunde varit så mycket, mycket värre.
5 kommentarer:
Fy vad otäckt!
Det är vid såna situationer man struntar i om det är dammigt i varenda hörn och istället för att städa kramar om barnen lite extra!
Skönt att det gick bra!
Fyyyy fasen vilken ångest!
Men usch vad hemskt! Stackar´n!
Och ett par tusen är ju ingenting.
Skönt att det gick bra!
ÅH, RYYYS. Tusen läskiga tankar börjar fladdra i magen. Huva.
/Åsa
Huva!
Skicka en kommentar