Idag testar Ettan att åka snowboard i slalombacken här i stan. Hennes skiderfarenhet, både längd och utför, kan snabbt räknas på handens tio fingrar. Hennes snowboarderfarenhet = 0.
Hon åker upp ensam med en kompis. Kanske lika bra det. Då slipper hon taktiska pappa-tips och pedagogiska mamma-utläggningar.
Fast jag nojjar lite. Det är normalt va? Alltså, tänk om hon gör sig illa. Eller fryser om sina fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar