I vackra Ätrandalen mellan Falköping och Ulricehamn har jag spenderat många lyckliga stunder, utedass-sittningar, disktjänstpass, hemliga klubben-möten. Här har jag hoppat i hö, skrapat knän och levt kollektivliv med storfamiljen - påsk, midsommar, semester, nyår och helger där i mellan. Nu blir det mer sällan, men platsen i hjärtat är självklar och lite svårt för någon utomstående att förstå. Det skamfilade är charm i mina ögon. Det omständliga, utan vatten och toalett, är inga problem, bara så som det alltid har varit.
1 kommentar:
I hjärtat alltid.
Skicka en kommentar