onsdag 22 september 2010

Ledsen

Min son, den älskade ungen.
Vad i allsindar skall jag göra med den pojken?
Finns det anger management för barn?
Kallas det BUP?

Jag står maktlös och handfallen.
Och sedan grinar jag.
Jag tror att jag just nu står på gränsen till vad jag orkar med.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Det känns bekant.

Jag har ringt BUP ett par gånger för rådgivning. Det är så skönt att prata med någon utomstående som är trygg och professionell. Efteråt känner man sig verkligen stärkt i sin föräldraroll.

Det är inte fel att be om hjälp ibland. Tyvärr kommer ju inte barn med en manual.

För övrigt är min 10-åring också ofta arg. Tonårsarg. Redan.

Kram på dig

Ke.Li sa...

Tack! Det värmer!

Chrissan sa...

Min 9-åriga dotter är som en liten tonåring...just nu ganska lugn period. Men rätt som det är så svänger det!

Ninne sa...

Ajaj... Jag vill klämma i med ett hurtigt "det klarar ni hur lätt som helst"
Kanske inget man vill höra där o då men så känner jag.
Kram!

Sus sa...

Vad är problemet? Hur yttrar det sig?
Förlåt min yrkesskada..

Ke.Li sa...

Fula ord och bråk.
Jag pratade med fröken ikväll och det känns bättre nu. Mannen följer med till skolan imorgon. Idag har han haft en dag. Just nu räknar vi bra dagar.