Jag stavar inte så bra, dels för att det alltid går fort när jag skriver, dels därför att jag inte har det i mig, att stava rätt. Jag kastar ofta om bokstäver och ibland får jag googla rätt stavning. Särskrivningar och syftningsfel är mina mellannamn. Jag skulle aldrig kunna gå med i "Hata särskrivningsgruppen" på fejjan. Det hade liksom varit höjden av ironi. Jag vet detta om mig själv och det är något som jag för länge sedan har slutat att skämmas för. Alla mina elever vet det och påpekar snällt mina omkastningar och särskrivningar. Jag har bett om det för att jag ska lära mig och bli bättre.
Igår skrev jag en rubrik på ett inlägg som var felstavad med flit. Istället för hjärta skrev jag skjärta, för det är så vi kallar den 14 februari, en stjärt dag. Ett försök till att vara lite internt rolig. Mannen blev genast orolig och frågade om jag visste att Alla hjärtans dag inte stavas så. Jo, det vet jag. Men tack för omtanken.
Pöss! (Eller jag vet att det stavas puss, men nu försökte jag bara vara lite dialektal.)
3 kommentarer:
Jag har aldrig reagerat på att du skriver fel.
Jag gör som du. Googlar om jag blir osäker. Jag avskyr att stava fel.
Min favoritsärskrivning från en mataffär:
- Hjälp vår kassa personal med att vända streckkoderna mot er.
Jag stavar aldrig fel och det är enbart för att jag "har det i mg" ;) Däremot skriver jag fel jääääätteofta för att jag har så bråttom.
När jag var yngre var jag något av en språkpolis men det var så trist, jag får nog av det på jobbet.
Därmed inte sagt att jag inte tycker det är viktigt att skriva rätt, för det tycker jag!
Jag har då aldrig märkt att du gör några syftningsfel och jag förstod omedelbums att du skämtade med Alla skjärtan!
Om jag får tillåtelse och plocka fram den lilla språkpolisen i mig så är mitt tips för att undvika särskrivning i svenskan: är du det minsta tveksam, skriv ihop. På engelska är det tvärtom.
Pözz!
Jag kastar också om bokstäver. Speciellt när jag skriver på datorn.
Skicka en kommentar