tisdag 16 september 2014

En tisdag

Ett telefonsamtal på kvällen gör mig stolt, då sonen får beröm av en annan förälder då han varit hjälpsam när en klasskamrat skadat sig. Trean blir rörd och gråter och sonen, som har svårt att ta beröm, rycker på axlarna och menar att det hade ju vem som helst gjort.
Vi var alla överens om att det var bra att det var sonen som kom först till platsen eftersom Ettan skulle svimmat av allt blod.

Vid läggdags gråter Trean skämstårar då hon erkänner att hon ljugit om åksjuka för att få sitta fram i bussen hem från friluftsdagen. Gumman. Jag hävdade att hon kanske bara överdrivit, eftersom hon ju faktiskt är åksjuk.

Ettan, som är ett under av lugn och rådighet, dukar middagsbordet och pluggar fysik, utan ett ord av påminnelse. Min klippa. Imorgon är det skolfoto och ev måste vi upp vid 06 för att platta mängder av hår.

Sedan fick jag krypa till korset och be om IT-support när jag lyckats installera Open Office på spanska på min laptop.

Nu - sängen.
Guten Nacht.


5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag dör vilken komedi ni är! Och ingen nyhet att de är så duktiga alla tre barnen<3
Kram ninne

Sus sa...

Dom där du kan ni verkligen vara stolta över!

Anonym sa...

De underbara barnen! Jag är stolt mormor. Ma

Anonym sa...

Den trion går inte av för hackor. Sedan - ett alternativ kunde ha varit att lära sig spanska. Det kanske inte tar längre tid att göra det än att bråka med en laptop./Pa

Ke.Li sa...

Jag tänkte på det ett tag. Faktiskt i flera veckor, innan jag kröp till korset och bad om hjälp.