Jag hatar bilder på kantarellskatter. Det är faktiskt få saker som kan göra mig avundsjuk numer. Jag har allt jag behöver. Typ. I teorin. Men kantarellskatter har jag inte tillräckligt med. Så när jag lyckas att ta mig till min svärmor när det möjligtvis, kanske, eventuellt finnas 5% chans till
svampplockning så tar jag tillfället i akt.
Och så blir jag så till mig och lycklig som ett barn på julafton och självklart vill jag ha detta förevigat. Så tar han en bild. En. 0 i urval. Men hallå. Vi har ju pratat om det här. Och även om jag har allt jag behöver i teorin så har jag ju lite självhat kvar någonstans där inne i hjärnbarken.
Men skit samma. Glädjen över svampen får lysa igenom bh-band och klyfta.
1 kommentar:
Mmmm ..... kantareller! Lyckans ost!/Ma
Skicka en kommentar