Om att ta ett djupt andetag - till

Okej.

Jag är en surkärring.

På riktigt.

Och nu har jag varit skit sur i två dagar.

Jag talade om för högsta ansvarig på jobbet att jag kommer fortsätta att reagera tills de fattar att det inte funkar.

- Du förstår, du har en surkärring att göra med, sa jag.

Jag tänker inte finna mig i att aldrig ränkas med (förutom när det gäller att ta hand om jobbiga barn och jobba som elev/lärarassistent). Att alla vill samarbeta med mig innan 13.00. Men ingen vill samarbeta med mig efter 13. Då blir deras elever mina fritidsbarn och helt andra, jobbiga varelser. Att alltid få information i 2:a, 3:e, 4:e led, från föräldrar eller få läsa någons anteckningar från möten. Att all personal skall delta i möten, men inte min yrkesgrupp. Att uteslutas så definitiv är fruktansvärt. Vi är skolans skrap. Skrapet som jobbar tidiga mornar och sena kvällar. Vi som jobbar alla lov. Vi som har dubbelt så många barn som alla andra och mindre resurser. Och lönen som aldrig kan jämföras med de andras, trots samma års utbildning. Vem vill bli fritidspedagog med sämre löne- och arbetsvillkor än andra yrkeskategorier som jobbar inom skolan?

Jag är trött och det är fredag.

Men främst är jag arg och besviken -igen.

(Jag jobbade i Kungshamn i 5 år och vi hade det bra och kommit långt i samverkan över verksamhets-och uppdrags gränser. Sedan flyttade jag till medeltiden och fick börja om från början. Jag har sett att det kan fungera. Jag vet att det kan fungera.)

"En bok som fastnar"

Jag släckte vid 23.30 igår. Tvingade mig att lägga ifrån mig boken. Tänkte att jag skulle få svårt att somna eftersom den var så otäck. Men det var inga som helst problem.

Klockan ringde vid 07 och jag låg och läste till halv åtta, då jag faktiskt var tvungen att väcka barnen, plocka fram frukost och vinka hejdå. Nu lägger sig lugnet och "Inkräktaren" ligger och väntar på köksbordet. Jag tror inte jag hinner jobba idag. Kan man ringa in sig läs-sjuk?

När man får ett SMS till dansskolan

Härdsmälta i Huset i Öster när lillebror kallar sin syster för kvinnliga könsorgan.

Djävlar vad arg jag blir!

Andas in andas ut

Efter 2 års halvfartstudier och 75% jobb, jobb-resande man och tre fritidsaktivitetes aktiva barn är jag nu klar och tillbaka i att bara jobba 75% och ha en helledig dag. Hitintills har mina lediga onsdagar resulterat i en eller två tvättade maskiner och vattning av blommor.Vid ett tillfälle strök jag all stryktvätt. Kanske har jag bäddat rent en säng. Kanske har jag tait några tag med en dammsugare. Men jag tar inte för mig stora projekt. Jag känner mig ganska utsliten. Trött. Vill bara vara hemma och ta det lungt. Slicka mina sår. Och hittills har jag tillåtigt mig att bara softa. Jag ger mig själv fram till jul.

Kitty, nagellack och mocca glass

Igår var globetrottarna här för att fira Treans 5 årsdag. De bjöds på Mannens paradrätt: Pasta Carbonnara och Mocca glass från Coop. Trean fick sina paket och är överlycklig över sin nya morgonrock.

Tack snälla för paket!

Tack snälla för treans snygga nagellacksnaglar.

Idag är hon mycket nöjd och glad i sin fina morgonutstyrsel.

Tre tegelstenar

Jag älskar bibliotek. Till varje ställe jag bott på har jag ett bibliotekskort. Det är så otroligt ekonomiskt och smart att låna på bibblan. Jag blir glad över min smarthet varje gång jag sätter min fot där, så det är inte klokt! Sedan blir jag arg på min osmarthet, när jag glömmer vad mina favorit författare heter och letar böcker efter hur utsidan ser ut. På det sättet ger jag layoutnissar cred för sitt jobb och hittar nya favoriter, som jag sedan glömmer och sådär håller det på.

Men idag fick jag med mig några godingar hem. Ingenting som är ansträngande utan ren och skär underhållning.

Men det bästa av allt är att jag reserverade tre titlar av några av mina favoritserier:

Peter Robinsons senaste "Before the poison" (Den är på engelska, men det spelar ingen roll. Jag är grymt förälskad i Kommisarie Alan Banks.)

Mari Jungstedts "Det fjärde offret"

Carin Gerhardsen "Helgonet"

Underbara älskade läsperiod!

Te baks och lite gôtt seg i benen!

I helgen har vi varit hos svärmor och hjälpt henne i det fina skolhuset, eller kanske mestadels utanför skolhuset. Vi var 26 personer i åldrarna 0-70 som hjälptes åt att bocka av på listan. Hela dagen jobbades det på olika ställen och vid dagens slut var det bara fönsterputsning kvar. Men då hade rörmockaren valt att prioritera bort fönstern och istället installerat en beställd stövelvärmare i källaren. Och det var svärmor glad för!

Todo-listan:

Barnen krattade löv (och hoppade i lövhögen!).

Takstolarna i vagnboden fixades.

Nya rep i stenstaketet mot gärdet på baksidan.

Mannen bytte ut en trasig tegelpanna och så hjälptes de åt att rensa stuprännan.

Rensning av rabatt (den minsta av 5 stycken) och grusgång.

Inbärning av ved, stapling och bärja pallarna för vintern.

Mer lövkrattande

Alla grönsaker togs upp ur landet.

Rödbetor

Och så lite tårtkalas på det! Grattis alla oktober kusiner!

Hej svärmor! Nu kommer vi!

Av någon underlig anledning längtar jag just nu efter omelett bakad i ugn och kantarellstuvning.
Gärna med spikbröd och stureost till. Och så en kopp kaffe till brysselkexen.

Idag är det fredag.

Det är bra.

Jag är upprörd

Hämtat från aftonblandet.se:
"Personalen på säkerhetsavdelningen hade varnats för att mordmisstänkte Erik Ljungström, 28, kunde vara livsfarlig. Men den 24-åriga vårdaren ska aldrig ha fått informationen." (Brister i kommunikationen på häktet är inte bra, men alla som sitter intagna där borde ju anses som farliga. En 28 årig man sitter häktad för mord=han är farlig).

"Ljungström placerades i en av de 13 cellerna på plan 4 – häktets säkraste avdelning med den mest erfarna personalen." (Ursäkta, men en 24 årig vårdare kan OMÖJLIGT ha varit den mest erfarna vårdaren. Är alla de andra 17?)

"– Det borde finnas en rutin för att informera om att det här är en farlig människa. Men ingen utanför avdelningen visste om det." (Hur fan är det möjligt?)

"Häkteschefen Agneta Kempe bekräftar att sådana uppgifter sällan delges samtliga i personalen." (But why?)

"– Det är främst de som ska hantera den intagne som informeras, säger hon." (Jo, men det är ju bra, men då skall INGEN annan ha med den intagne att göra.)

"I måndags tog den 24-åriga kvinnliga vårdaren ensam emot Erik Ljungström på häktets tak för att släppa in honom i en av rastburarna. När hon vände ryggen till knuffade han omkull henne. Med hjälp av en batong från en tillrusande kollega slog han ihjäl henne." (Kan ingen av det erfarna 17 åriga vårdarna ta med sig mannen ut i rastgården, så får han ingen promenad den dagen. Stackarn.)

"Personalen säger att de påtalat bristerna för ledningen gång på gång, men fått svaret att det handlar om besparingar." (Jahaja, men då så...)

Hur i hela helvete är det möjligt?