Peruken

Vi fingerpåtade dreadlocks i flera veckor.

Jag har suttit och sytt i dreadsen i jeanskepsen under två kvällar.

Sedan hade han den på sig - tja, 5 minuter.

Sa jag att jag hatar maskerader?

Allvarligt. Hjälp mig!

Kan ni gissa temat?

40 grader kulörtvätt*1000

Höstens tvättupplägg/vecka:

Mannen tränar 3-4 ggr

Jag tränar 4 ggr 

Ettan tränar 3 ggr+ 2 gympapass

Tvåan tränar 4 ggr+ 2 gympapass

Trean tränar 2ggr+ 1 gympapass

Hejåhå. Och jag som sa att jag inte ville golvvärme i tvättstugan. Fail.

Det ska erkännas...

...att jag är lite trött i öronen efter en dag som förskollärare i en 1-3 årsgrupp. Men vi har haft roligt. Många näs-torkningar och det var länge sedan jag bytte blöjor. Efter vilan kom en lyftkran förbi och gjorde världens show för barnen utanför fönstret. Det gäller att ta vara på vardagens guldkorn.

Imorgon är det högstadiet och hemkunskap som gäller. 

#sändmigentankevid09...

Dubbla känslor

Jag är ju utan fast anställning. En aning osäkert, på många olika sätt.
Jag står som vikarie på kommunens poollista, vilket innebär att de ringer mig närsom och be mig komma och jobba i deras verksamhet - förskola, skola, fritids.
Ofta har jag kunnat ha tre jobb varje dag.
Den här veckan har jag två dagar på förskolan bokade sedan förra veckan. Barnens fd underbara förskola.
Idag är jag "ledig" eller ja, arbetslös.
Igår hoppades jag att jag inte skulle bli uppringd idag. Jag vill vara hemma. Plocka, städa, hämta Trean på skolan, baka muffins, steka pannkakor. Bull-mamme-varning. Hemmafru-varning. Huskors-varning.
Jag har haft mobilen på hela dagen och ingen har ringt eller sms:at. Hade de gjort de hade jag tackat ja till jobb i alla fall. För det är så jag funkar. Mitt samvete är funtat så, trots att jag nästan lovade Trean att stå där vid 13.00 och vänta på henne.

Innan klockan var tio hade jag gått 4 km i raskt tempo, handlat mat, planerat om en utekruka, rensat framsidan för maskros, ätit två frukostar, planerat middag för tisdag & onsdag, tvättat en maskin, hängt den, lagt i en till.
Imorgon skall jag jobba igen på förskolan. Phu!

Jag är bönhörd!

Tvåans handbollsträning är i sporthallen 5 minuters gångväg hemifrån oss.

Alltså! Detta innebär så mycket för mitt livspussel, för vår bensinräkning och min sinnesfrid.

En dag som kom och gick

Det var länge sedan jag hade en hederlig baksmälla.

Den blev inte ens bättre när jag blåser 0,00 i Mats alkomätare vid 13-rycket. Den mätte inte huvudvärken och illamående kan jag säga.

Telefonen ringer...

...inte oavbrutet, men nästan.

Förskolor, fritids, skolor.

Veckorna tecknas in.

Två dagar på högstadiet i veckan i ma/no. Ja, jösses, det är ju inte riktigt min hemmaplan.

Fast det har varit kul. Goa grupper och glada elever.

Undrar vad jag får i lön. Sånt ska man kanske förhandla. 

September är mer eller mindre bokad av barnens fd förskola. Det ser jag verkligen fram emot.

Springvikarie - det är jag!

Tänk på mig idag

10.30 ska jag till Arbetsförmedlingen på informationsmöte.
Jag ska försöka att hålla mig lugn.
Min arbetslöshet är på flera sätt självvald, eftersom jag aktivt väljer bort ett yrke jag har utbildning för. Jag ska försöka att inte tvingas arbeta med något som jag inte vill. Senast som fritidspedagog var jag nära den berömda väggen och jag vill inte tillbaka till den frustration jag kände inför mitt uppdrag.
Igår sökte jag ett jobb med en timmes pendling, enkel resa. Det är låååångt i min bok, eftersom jag aldrig haft längre till jobbet än 15 minuter på cykel.

I alla fall har jag givit mig fram till jul med springvikande. Då främst inom förskolan. Det känns okej. Det ger mig också möjlighet att vika på gymnasiet.

Dagens mantra är att andas.
Fast först tårtkalas på barnens skola!

Av hänsyn...

...till känsliga läsare (Ul.Gu) så visar jag inte bilderna från igår kväll, då tunnan och garageuppfarten återigen fylldes av 1000-tals små vita fluglaver. Sjukt äckligt och obehagligt på alla sätt och vis.

Utan jag väljer och lägga upp saneringsbilderna. I morse ringde jag Ellinor på kommunen som visade sig vara en mycket förstående ung dam. Hon lovade en extra tömning under dagen och efter lunch kom dom. 

Det var sjukt sörjigt och kläggigt.

Nu har jag ägnat tunnan 20 minuters sanering. Problemet löst.

Nästa sommar kanske komposteringen tar en liten semester den också. 

Jag vill aldrig mer behöva uppleva det här.

"Överdriver du inte lite nu, mamma?"
Skulle inte tro det!