onsdag 7 maj 2014

Egenterapi

Här sitter jag i en liten egen terapisession. Jag tränar på att inte plocka undan efter alla andra i min familj. Ikväll är det glas och tallrik från sonens kvällsmat på soffbordet.
Träna, träna och fokusera på annat. Jag har ett otroligt stort behov av ordning och reda. Ibland är det inte hälsosamt. 
Varje kväll innan jag lägger mig ordnar jag soffans kuddar och filtar. Säkert. Varje kväll.
Ikväll ska jag träna på att lämna dem i röra. 


Idag plockade min 14-åring ur diskmaskinen, oombedd, när jag var på jobbet. Alltså. Jag blev galet tacksam. På en nivå, där även jag inser att det inte är normalt. Vi är en familj. Vi borde hjälpas åt. Inte mamma, mamma, mamma - 24/7. Jag fattar att jag har mig själv att skylla. Så långt har jag i alla fall kommit.

4 kommentarer:

Sus sa...

Det här kan jag skriva en bok om. Jag skötte ALLT innanför väggarna då jag bodde med barnens far. För så hade jag växt upp. Pappa gjorde INGENTING hemma.

Sedan träffade jag min nuvarande sambo. Och lärde mig att det var två som bodde här hemma. Ingenting är jobbigt längre. Eftersom vi gör det tillsammans.

Barnen bor ju inte hemma längre men dom fick lära sig att hjälpa till tidigt eftersom jag förklarade för dem att jag höll på att bryta ihop.

Du gör helt rätt! Gå ut i strejk.

Ke.Li sa...

Jag övar fortfarande och fortsätter med att inte ställa in frukostskålarna.

Sus sa...

Jag hejar på dig!

Ke.Li sa...

Tack. Just nu övar jag i hallen. Bollar, väskor och skor, nycklar och ett och annat veckobrev från skolan.