Förra veckan satt vi och gnabbades vid köksbordet.
Sådär hjärtligt. Familjärt.
Jag frågade barnen om jag skulle skälla på Mannen, och det ville de förstås!
"Voff, voff!", sa jag och det tog 10 sekunder innan poletten trillade ner hos Slarvan och Lilleman.
Nu är det ett stående skämt. Det voffas hela tiden.
Lillisen tolkade det hela på sitt lilla vis: "Vad du är tokig! Voff! Voff!"
Ja, roligare än så blir det nog inte idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar