Föräldramöte i äldsta dotterns klass ikväll.
Två timmar tog det och ändå hann vi inte med att gå igenom det som behövdes diskuteras.
Och jag går hem med en oro i kroppen och hjärnan går på högvarv.
"Äta eller ätas".
Imorgon blir det ett djupt samtal med dottern om utsatthet, andras och hennes.
Och jag oroas över hur mycket oro och ångest en förälders liv innehåller på en daglig basis.
Just nu skulle jag vilja låsa dörren och hokus, pokus, simsallabim år 2025.
Slarvan är 25 år, Lilleman 22 och Lillisen 19.
Då kanske jag kan andas ut.
Kanske börjar oron för arbetslöshet, förhållanden och om jag aldrig kommer få barnbarn ta vid.
Men just nu känns det bättre.
Mer konkret.
Nu går jag och drar något gammalt över mig och sover rara 8 timmar och tar tag i livet med friska krafter imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar