Det är många saker jag inte förstår.
Jag förstår inte hur man skulle vilja ha katt. Jag är ingen kattmänniska. Jag är dessutom både rädd och allergisk mot dom. Det är som om hela mitt medvetande säger nej till katt, både fysikst och psykiskt.
De som är kattmänniskor blir ofta provocerade av att man inte gillar katter. Varför?
Jag är rädd för hundar oxå. Som hundrädd får man alltid höra "Men lille Fido, han är så snäll..." Jo, men det spelar lixom ingen roll. Jag är rädd för Fido oxå.
Hur gör man för att inte överföra djurrädsla till sina barn?
3 kommentarer:
Pröva med att säga "Bara för att jag är rädd för hunden behöver du inte vara det." Man vet aldrig, det kankse funkar.
Du får det att låta så enkelt!
ja, usch ja, jag är lite hundrädd (ärvde det av mamma) även om det har blivit bättre på sistone.
Du vet väl att det sista man hör är "Klappa du, Fido bits aldr...."
;)
Jag har försökt att inte visa att jag är rädd inför barnen, men en gång sparkade jag en hund som kom för nära A på lekplatsen. En arg ägare som i sin tur blev utskälld av mig. Än idag vet hon nog inte vad hon gjorde för fel... konstiga typer.
Skicka en kommentar