onsdag 18 februari 2009

Att kämpa för uppskattning?

Det är något allvarligt fel på mig.
Där sitter vi på små stolar i förskolans matsal.
Jag och 10 andra föräldrar.
Rektorn frågar om någon kan tänka sig att göra anteckningar.
Gissa vem som frivilligt erbjuder sig?
Det är ju helt djävla otroligt att jag aldrig kan hålla min glappkäft stängd.

2 kommentarer:

En Lisa... sa...

nej men det är ju sån du är och det ska du (och alla andra) vara tacksamma för.
sen kan man ju bli lite trött på sig själv som alltid ska fixa och trixa. men då kan man ta en paus på en dag eller två och sen är man igång igen.

Anonym sa...

Jag är precis likadan. Jag törs knappt inte gå på föräldramöten längre :-)