I ett soldränkt Arvika i vinterskrud har känslorna legat utanpå hela dagen.
I den vackra lilla kyrkan vid den isbelagda Kyrkviken såg vi tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släkters gång. Som en påminnelse om livets skörhet och hur kort vår tid i jordelivet är.
1 kommentar:
Så underbart att ni var där <3 /Lisa
Skicka en kommentar