måndag 7 maj 2007
"Som en sten i bröstet..."
Mannen är bortrest och Slarvan saknar honom otroligt den här gången. Försöker distrahera med andra saker: ta med kompis hem från skolan, önskekvällsmat, val mellan Bolibompa eller nya Bratzfilmen, somna i våra sängar, titta på hockeymatchen, ringa pappan och meddela resultatet. Men det hjälper inte riktigt den här gången. Hon är trött och sliten efter helgen och fixar inte riktigt livet just nu. Nästa helg får vi plåstra om såren, fira födelsedag och heja på The Ark, fika i solen på baksidan, åka på fotbollsträning med sin far. Pappas flicka börjar bli stor, men är fortfarande så liten innerst inne.
Etiketter:
barnuppfostran,
känslor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj oj... stackars lilla tjejen...
Men för vem är det värst på riktigt? Pappa eller dotter?
Å min lilla lilla gumma! Ösnkar jag var där så jag kunde hjälpa till och distrahera.
Skicka en kommentar