Känslor och gråt

Slarvan sover bredvid mig när Mannen är bortrest. Imorse låg hon på min arm och vi pratade lite. Jag förstod att något inte var 100 redan igår kväll, men nu imorse fanns det tid.
Tårar och känslor väller fram.
Varför måste jag stänga på fritids varje fredag? Varför måste hon vara på sitt fritids varje dag? Varför kan inte Mannen vara hemma? Hon var trött på att bara måla och måla.
Varför vill du inte vara på fritids? Inga av mina kompisar är där.
Vad gör x, x och x? Dom är inte på fritids på hela veckan.
Men x och x, då? Dom är inget roliga. X har med sig leksaker till skolan varje dag och jag vill inte leka med hennes grejer.
Men fråga om du får gå ner till lilla fritids och leka med grannflickan? Det får man inte.
Men hör om ni kan gå ut och leka tillsammans? Dom får inte gå ut om dom har innedag.
osv
Jag vägrar att tro att Slarvans fritids funkar mer annorlunda än mitt. Vi har öppna dörrar och försöker tillgodose alla barns olika behov. Man får alltid gå ut om man vill (kläder efter väder). Vi försöker alltid höra med andra avdelningar om vi tror att barn skulle kunnan hitta en kompis där. Det här kanske jag måste ta upp med fritidspersonalen. Sedan vet jag ju att det finns klasskamrater till Slarvan på fritids. Det är bara det att hon gillar inte dom och vill inte leka med dom.
Som sten på börda måste jag jobba över en timme i eftermiddag. Barnen skall hämtas 17.30. Jag hatar att ha dom så länge. Jag hatar att komma hem och genast måste sätta igång med hela karusellen: kvällsmat, läggning, läxläsning, bompa och diskning.
Hur skall jag lösa det här och landa på fötterna, utan att behöva skicka en gråtandes dotter till skolan? Jo, hon får ringa en klasskamrat som inte är på fritids den här veckan och fråga om det går att leka. Om hon får hänga med henne hem. Och det gick! Så skönt för Slarvan. Så skönt för mig att slippa det dåliga samvetet. Nu har jag bara dåligt samvete för de andra 2.