Primalskriken ljuder genom den stängda dörren.
Skrik i total panik. Följt av ett avgrundsvårl: Maammaaaa!
Jag ser framför mig hur bokhyllan vält. Att hon klättrat upp i fönstret. Trasslat in sig i snöret till elgitarren.
Jag rusar dit. Mitt på golvet står min Lillis som fyller 3 år i oktober och skriker som en besatt.
"Maammaaa! Fugan! Maamma! Fugan!"
Det lilla pekfingret pekar på den lilla 0,5 cm (döda) flugan som ligger vid dörrlisten.
Mamman är ju tuff. Hon tar den döda flugan med bara händer och spolar ner den i toaletten.
Lillisen skrattar hårt och tillgjort för att gaska upp sig själv, medans tårarna fortfarande trillar.
1 kommentar:
Det är alltid action hemma hos er.
Skicka en kommentar