Närmast hjärtat finns barnen. Mina fina barn.
Som gör mig så glad, orolig och arg på en daglig basis.
Idag ville Lillemans fröken prata med mig när jag skulle hämta.
En trotsig son, med attitydproblem.
Svär och pekar finger.
Käftar emot.
Kan inte riktigt hitta sin plats i gruppen.
Ridå.
Min fina pojke.
En skitunge på skolan.
Fan.
Hela vägen hem pratade jag med honom, men känner att jag inte når fram.
Väl hemma känner jag att jag måste stilla min oro genom att sitta nära, nära och titta på film i soffan. Krama och hålla om.
Mitt hjärta värker, eftersom jag vet att han är världens goaste och finaste pojke.
Men som är osäker och tar helt fel väg för att väga upp det.
Den tuffa och coola vägen.
Just nu känner jag mig så ensam och liten, inte alls som den driftiga, tålmodiga och förståndiga mamma jag egentligen är.
Fredag.
Trött.
Och lite håglös.
8 kommentarer:
Klart att din pojk är det finaste och goaste barn som finns. Och även om du känner dig håglös och att du inte når fram, så tror jag att du gör det. För genom att finnas där som den stabila förälder du verkar vara (psykbryt har vi alla...;-) ) så ger du honom en värdegrund som han kan utgå ifrån. Alla barn behöver söka för att finna sig, en del lite mer en del lite mindre. Men han vet att du finns där, han vet vad han får med sig och det kommer säkert att visa sig så småningom.
Kram kram!
Tack Karin! Precis vad jag behövde!
Håhå att vara förälder... MAn suckar ju och sliter sitt hår! Vore jag Lillemans mamma skull ejag inte oroa mig ett endaste, han är en lysande stjärna. Men ingens väg är ju helt spikrak.
*kram*
Åh Sis! Tack!
Tror också att dina åsikter och värderingar, förväntningar på hur han ska bete sig och din kärlek till honom sitter bergfast i honom. Men som sagt, vi har väl alla dagar när vi slirar lite. Alla måste nog söka lite.
Just idag hade jag tänkt skriva i kommentarsfältet att det vore så kul om du kunde ha lite "mammaexperttips" i bloggen nån gång i veckan. I egenskap av tebarnsmor och pedagog - det skulle vara så kul att läsa. Men så ser jag det här inlägget och tänker att det kanske är fel dag att fråga ;)
Just idag hade jag tänkt skriva i kommentarsfältet att det vore så kul om du kunde ha lite "mammaexperttips" i bloggen nån gång i veckan. I egenskap av tebarnsmor och pedagog - det skulle vara så kul att läsa. Men så ser jag det här inlägget och tänker att det kanske är fel dag att fråga ;)
Mammaexpertistips! Jo, du!
Det var ju riktigt roligt!
Nä, kanske inte just idag... Men sådär är det ju. Upp och ner. Man har be bästa intentioner och så blir det inte rktigt som man tänkt sig. Det enda jag brukar tänka på är att det vore ganska fruktansvärt att vara barn till en perfekt förälder. Alla gör fel och misstag. Det viktigaste är kanske att kunna erkänna dem, be om ursäkt och lära av sina misstag. Ja, det var dagens visdoms ord!
(Mannen kunde inte riktigt hålla sig för skratt imorse när vi tillsammans pratade med vår son om skolan. Jag slängde ur mig floskler som: "Kunskap är inte tungt att bära" osv. Det kan lätt bli lite mycket...)
Skicka en kommentar