Barnen, maten och världsbilden

I kväll skall vi äta pasta med ost- och skinksås. Ul.Gu´s ost- och skinksås, som barnen älskar.

Igår på ICA Kvantum på Berget river vi runt, barnen och jag, för att fixa lite enkelt, men gott fredags käk. Då är just den här pastarätten toppen. Tills igår.

"Vi behöver ost", sa jag.

"Jag kan hämta ost", sa Tvåan.

"Nja, det är inte vilken ost som helst. Jag får nog gå och hämta osten."

Han följer mig i hasorna bort till ostdisken och när jag valt ost, lagt ner den i släpkorgen, tittar Tvåan förskräckt upp på mig:

"MÄH! Ska det va DEN osten!" Gråten klingar i en mycket upprörd röst.

"Ja, det är den osten vi alltid har i ost- och skinksåsen."

"VA?! VA?!" Handtaget till släpkorgen dundrar ner i golvet och en scen håller på att utspela sig på ICA Kvantum på Berget.

"Har jag ätit sån ost?", frågar han, tårögd.

"Ja, varje gång. Det är därför såsen är så god."

Pojkens axlar faller ner, han tittar stint i golvet. Det är fan inte lätt när ens världsbild trillar ner i huvudet på en på det viset. På ICA Kvantum och allt.

Men här ger jag er osten med stort O:

P.S Ul.Gu borde starta en receptblogg. Allt hon tillagar blir familjens nya favorit!