Lilleman är inne i en utvecklingsfas. Han är påväg att bli en 6 åring. Hans utbrott är kanske mildare och färre, men hans självkänsla är i bott ena stunden och på topp den andra.
"Jag ä inte bra på nått."
"Alla kan, utom jag."
"Ni fattar ingenting av vad jag menar."
"Jag är starkast av alla!"
"Jag är bäst på det här, mamma!"
"Jag kan hjälpa till, för jag kan."
Tvära kast för en mamma och pappa. Utveckling följer en kris. Det är bara att rida ut och inte gå i taket varje gång ett utbrott kommer.
"Jag ä inte bra på nått."
"Alla kan, utom jag."
"Ni fattar ingenting av vad jag menar."
"Jag är starkast av alla!"
"Jag är bäst på det här, mamma!"
"Jag kan hjälpa till, för jag kan."
Tvära kast för en mamma och pappa. Utveckling följer en kris. Det är bara att rida ut och inte gå i taket varje gång ett utbrott kommer.
1 kommentar:
Just det, det där hade jag nästan glömt... Pendlandet med självförtroendet och så. Utbrotten däremot minns jag för de har fortfarande inte gått över. ;)
Skicka en kommentar