Lillisen 1 månad, nov 2006.
De första 10 månaderna var underbara. Hon var världens enklaste baby. Åt och sov och gick upp i vikt. Nu är Lillisen på krigsstigen. Hon slår sin bror, river och drar i kläderna. Hon skriker sina berömda primalskrik om hon inte får som hon vill. Det är ofta, flera gånger per dag.
Nu har vi börjat med "att säga förlåt". Hon förstår MYCKET väl när hon gjort dumheter. Hon är så medveten om sin omvärld att det inte går att ta miste på. Hon kan inte säga ordet, men kan klappa förlåt och krama. Efter det är hon så nöjd med sig själv.
När jag har 2 barn sedan innan, tror jag ju att jag "kan" det här med att vara förälder. Det är då verkligheten klappar mig där bak och ger mig Lillisen som nr 3. Hjälp! Den ungen utmanar mig 100 gånger om dagen. Vad skall det bli av denna rödhåriga, envisa, illbatting till charmtroll. Jag säger som Emils mamma: "Gud hjälpe mig med det barnet!"
När jag har 2 barn sedan innan, tror jag ju att jag "kan" det här med att vara förälder. Det är då verkligheten klappar mig där bak och ger mig Lillisen som nr 3. Hjälp! Den ungen utmanar mig 100 gånger om dagen. Vad skall det bli av denna rödhåriga, envisa, illbatting till charmtroll. Jag säger som Emils mamma: "Gud hjälpe mig med det barnet!"
Lillisen härjar runt 1½ år, maj 2008.
6 kommentarer:
Haha! Jag tycker bara det är komiskt. Känner igen det här snacket SÅ VÄL. Just det, det är min egen mor som sagt så, hmpf. Du kan vara lugn, jag blev ju så lyckad hehe.
Lillisen är som min men ett strå vassare:) Och hur blir storasyrrans när hon säger att släktens ungar blir värre o värre...MYCKET NÖJE!
Hon är underbar. Hennes personlighet är härlig. Bestämd men charmig. Kram!!
Den som sa att trean bara hänger på visst inte vad han/hon talade om. Min trea är också envis och framför allt företagsam. Hon är så snabb och är överallt. Kanske trean blir så för att överleva;-)
Syster: Kul att du kan se det komiska i det hela. Vänta du bara...
Lena: Vi borde träffas MYCKET oftare! (Er 3:a vet ju vad hon vill.)
Annica: Jag tror så också. Jag är inte särskilt orolig för hurevida hon kommer klara sig i livet. Jag är mer orolig för hur vi andra kommer klara oss!
Jag tänkte bara skaffa en etta och en tvåa så det är nog lugnt? He he.
Hahaha, ja de är härliga de små liven. *asg*
Kram,
AnnaSv
Skicka en kommentar