Lilleman sprang med huvudet före in i soffbordet imorse. Blodvite uppstod och ett hack i pannan. Han blev chockad av allt blod, eftersom han blöder väldigt sällan. Men nu står han med händerna och tröjan fulla i blod. Tursamt nog slutar det blöda ganska snart. Problem uppstår och måste lösas. Vi måste nog låta någon titta på detta, kanske måste man sy. Åker man till akuten? Nej, det känns lite to much. Vårdcentralen? Jo, ett bättre alternativ. Vilken vårdcentral hör man till på Östermalm? Ringer och ställer mig i telefonkö på 2 ställen, vår gamla och den intill. De skall ringa en halvtimme senare. Slarvan skickas till skolan själv den här dagen. Hon har rådigt sprungit och hämtat bomull med kallt vatten till sin bror på eget initiativ. Hon är lite skärrad men stolt över det stora förtroendet.
Väl på VC så kommer de överens om att bara tejpa. Vilket kändes skönt. Ett sy-trauma vet jag inte om jag orkade med.
Det visar sig at man kan välja VC, genom att "aktivt lista" sig någonstans. Vi var "aktivt listade" på Norrmalm, så det var ju bra, nästa gång olyckan är framme.
Tillägg: Senare på eftermiddagen erkänner Slarvan att hon känt sig sjösjuk när lillbror drog huvudet i bordet, att hon varit nära att kräkas av synen av allt blod. Det lyckades hon dölja ganska bra.
1 kommentar:
Stackars den lille mannen. Lite chockerande att se sitt eget blod i den åldern. Tovan fick sig en knäck när jag berättade, sen sa hon lättat "men det var inte jag". Full av empati.
Hoppas tejpen sitter på som sagt.
Kram!
Skicka en kommentar