Vi är på promenad lilleman och jag. Han pratar oavbrutet.
- Han hade vingar, stora vingar...då kunde han flyga, fastän, fastän, fastän...
GUL BIL...fastän inte jätte högt, men ganska högt.
- Okej
- Han kunde simma också, simma, simma (gör rörelser med armarna).
- Tror du att jag kan simma?
- Jo, du kan ju simma jätte bra under vattnet.
- Min pinne är ett svärd, se hur den kan svärda. Den är vass. Fatsän, fatsän, fatsän inte vassare än vita kloernas svärd, de är vassast. Det har Joel sagt. Darf Vejder är tuff. Han, han, han...OJ, VAD GATAN ÄR ISIG!...han, kan svärdas.
- Ja
- Han bara svärdas: swisch, swoch, snack (osv i säkert 1 minut med röresler till).
Vi har en promenad på 10 miuter till biblioteket. Efter den promenaden är mitt huvud helt urblåst. Jag försöker lyssna och komma med bra följdfrågor, men han tappar mig efter 300 meter.
1 kommentar:
Gud vad jag längtar efter honom! Men jag vet, det är svårt att hänga med i svängarna.
Skicka en kommentar