Bättre idag, ...

...men fortfarande lurar ilskan bakom en smilade fasad.
Kanske det är så att alla jobbar med osäkra bakåtsträvare som ser till sitt hus och skiter i alla andra?
Jag vet egentligen inte vem jag är arg på mest. Kanske mig själv som valde livsbana redan vid 17½ års ålder när jag började på Högskolan i Karlstad.
Självklart är jag inte sämre än att jag kan ändra mig, men jag vet faktiskt inte vad jag VILL göra istället. Det är det som blir så jobbigt.
Jag tror att jag vill bli kock.
Men sedan så vet jag ju att jag gillar papper och pärmar.
Organisation.
Logistik.
Ordning och reda.
Jag vill inte ta studielån. Men jag vill heller inte att det skall ta 10 år med halvfart på distans och skit. Men det största hindret är: jag vet inte vad jag vill göra när jag blir stor.