Lillisen kommer med telefonen: "Ninga Nena. Nälla mamma. Ninga Nena."
(Kan vi ringa Lena?)
Lillisen öppnar skafferiet: "Äta pinna, nälla mamma, pinna. Ha pinna! Mamma! Ha pinnar! Nälla mamma!"
(Jag vill ha saltapinnar, för det är jag suger på.)
Lillisen kommer inrusande i köket: "Fika, mamma. Fika?"
Påväg hem från dagis: Gosit? Nälla mamma, gosit?"
(godis)
Munnen går i ett, hela tiden bra förslag som mamman raskt säger ett bestämt NEJ till. Sedan har jag de där vrålen i örat tills jag tröttnar och trycker en napp i munnen på henne.
5 kommentarer:
Våran lillkile slutade med napp fören månad sen.
Ibland ångrar vi det....snackar ju precis heeela tiden!=)
Flickan kan väl få ringa Neena? Det är ju i alla fall inte dåligt för tänderna.
det kommer att vända , jag lovar.
om några år blir det:
-vart ska du?
-ut.
eller
-vad åt ni i skolan?
- kommer inte i håg
Allt får man dra ur dom..
Jag håller med tudoriene, hon kan ju ringa nena. Oh, hon är ju för härlig. Tack för fikat.
/Nena
Tack för att ni förgyllde vår fredags eftermiddag!
Skicka en kommentar